Julian Assange står inför hotet om att utlämnas från Storbritannien till USA och där kan han ställas inför rätta anklagad för spionage med ett mycket långt fängelsestraff som följd – i det fall han fälls vilket är högst sannolikt eftersom amerikanska underrättelseorganisationer har ett intresse av att se Assange inburad – så kan det handla om att en journalist som gjort sitt jobb spärras in. Här hemma i svenska medier är det påfallande tyst och den journalistiska frågan i sammanhanget är inte något som diskuteras.
Nyckelfrågan i sammanhanget är om Wikileaks är en journalistiska organisation och om Julian Assange är journalist. Är svaret ja på den frågan är frågan om Assanges utlämnade till USA en synnerligen viktig fråga som ytterst berör yttrandefrihet och mediernas oberoende ställning.
Wikileaks har samarbetat, fler gånger med medier och Wikileaks har utan tvekan stått för en rad viktiga avslöjanden om övergrepp, krigsbrott och lögner som underättelseorganisationer och militär serverat inte bara det amerikanska folket utan hela världen.
Ur den synvinkeln så är Wikileaks en journalistisk organisation och den som just nu sitter i brittiskt fängelse och som kan utlämnas är Julian Assange, journalist.
Konsekvensneutralitet
Ett problem i sammanhanget är hur Wikileaks och Julian Assange har hanterat information som de fått och kommit över. En grundläggande och fundamental regel i allt journalistiskt arbete är konsekvensneutralitet, enkelt uttryckt – du ska publicera när du har tillräckligt på fötterna och du ska publicera utan att ta hänsyn till att någon kommer att vinna på publiceringen och någon kommer att förlora på densamma. Nu är denna regel inte utan undantag och det görs undantag, regelmässigt på redaktionerna. Ett exempel är om en publicering skulle kunna äventyra en viktig polisutredning, att en misstänkt kan gripas och om det handlar om att vänta några dagar med publiceringen. I det läget är jag övertygad om att redaktionen hade väntat.
Grundprincipen är i vart fall att du som journalist inte kan, eller ska ta en massa hänsyn till huruvida om din publicering skadar, eller inte skadar. Det kan låta hjärtlöst och oansvarigt men du kan inte låta dig styras av konsekvenser, grovt tillyxat.
Samarbetade
Inledningsvis så samarbetade Julian Assange och Wikileaks med etablerade medier. Information gicks igenom, kontrollerades, värderades och i den mån det bedömdes av helt oskyldiga skulle kunna skadas så publicerades inte sådana uppgifter. Det rimmar kanske illa med konsekvensneutralitet men det finns ingen anledning att publicera personlig information om tolkar som militären använt sig av eftersom de enskilda individerna i så fall kan drabbas av repressalier. Det är det journalistiska ansvar du ska ta – kontrollera, gå igenom, värdera och publicera inte information som uppenbart kan skada oskyldiga och som inte är viktiga för det du ska berätta. Namnen på enskilda tolkar är sådana uppgifter som du utan att bryta mot konsekvensneutraliteten kan utelämna.
Jag nämner det som ett exempel därför att längre fram är det en sådana publiceringar som Wikileaks och Julian Assange fått hård kritik för.
Egna syften
Wikileaks har utvecklats till en politisk organisation på senare år. Julian Assange har valt att använda den information Wikileaks har fått för att uppnå politiska mål och i den rollen så har Assange samarbetat med bland annat företrädare för Trumps kampanj (Roger Stone). Assange har också valt att publicera information som ett led i en kampanj att skada Hillary Clintons kampanj 2016. Det är ett allvarligt avsteg från hela den bärande journalistiska tanken och då infaller sig frågan – är Wikileaks då fortfarande en journalistisk organisation och är Julian Assange då inte mer aktivist än journalist?
Jag tror att det bland annat är den frågan och flera andra runt Julian Assange som person som gjort att svenska medier högst pliktskyldigast rapporterar om Assanges fall. Det är inte glasklart att detta faktiskt handlar som journalistiska principer och journalister står inte över lagen. Har Julian Assange tubbat och påverkat en enskild individ att begå grovt spionage så räcker det med att Assange bett om att få mer information än den som överlämnats. Juridiskt så är det gungfly och det är en sak att ta emot information och en helt annat att be om mer information. Det första kan vara helt okej, som journalist, medan den andra är uppmana någon att spionera och stjäla information. Det är det en av anklagelsepunkterna handlar om. Julian Assange misstänks för att ha bett Chelsea Manning om mer information – vilket är ett brott. Tolka nu inte det som att Assange är skyldig.
Entydigt svar
På organ huruvida Wikileaks är en journalistisk organisation kan jag inte ge ett enkelt eller entydigt svar. Visst, Wikileaks sprang sannolikt Rysslands ärenden 2016, då Julian Assange valde att publicera uppgifter som stulits vid ett intrång i Demokraternas datorsystem samtidigt som Trump avslöjades med att berätta hur han antastade kvinnor. Det var en medveten publicering av Assange för att minska skadan av uppgifterna om Donald Trump där det fanns både en video och en ljudinspelning. Innehållet i det Wikileaks publicerade visade också att Bernie Sanders inte fick det stöd från det demokratiska partiet, som presidentkandidat, som han borde kunnat förvänta sig.
Assange valde, i samråd med Roger Stone, att publicera de skadliga uppgifterna om Demokraterna och Hillary Clinton för att minska skadorna för Trump. Det är definitivt inget journalistiskt arbete och det strider mot moral, etik och journalistiska principer men ändå – även ett uselt media, som hanterar sin uppgift (den journalistiska) på ett uruselt sätt är lika fullt ett journalistsikt media.
Så när övergår en journalistisk organisation till att bli aktivister och inte längre vara ett journalistiskt media?
Det är nyckelfrågan i fallet med Wikileaks och Julian Assange och det finns inga enkla svar. Just det faktum att det handlar om journalistiska principer är förklaringen till att det är så tyst. Medierna är av tradition varit fullständigt urusla på att förklara varför mediernas frihet och oberoende är viktigt, hur journalister jobbar, vilka regler som styr journalisters arbete och det finns ingenting som pekar mot att medierna kommer att bli bättre på det den här gången. Det anses att bli för introvert, sakna allmänintresse och att tala i egen sak.
Därför är det så tyst om Julian Assange – han kanske är journalist trots allt.
