Det var tidig måndag morgon. Han anlände som vanligt tidigt och var först på kontoret, som vanligt. ekonomichefens rapport låg i en prydlig mapp mitt på hans skrivbord. Ibland undrade han om ekonomichefen mätte från kanterna var mitten var för mappen låg alltid på mitten.
Han hängde av sig sin axelväska, ställde ned den stora kaffemuggen från Starbucks som han alltid hämtade på vägen till kontoret. Numera visste all personal på Starbucks vad han hette och vad han köpte, varje dag på vägen till kontoret.
Bredvid ekonomichefens mapp låg ett förslag från PR-avdelningen. I samma typ av mapp men den låg inte på mitten av skrivbordet. Den låg där den landat sedan marknadschefen bara gått halvvägs in i rummet och slängt den upp på hans skrivbord.
Trots två olika mappar, från två olika avdelningar, presenterade på helt olika sätt så berörde båda dokumenten samma sak – kostnaderna för att distribuera företagets mest lysande produkt – ett spel.
En rapport och en plan
Ekonomichefens dokument var en knastertorr rapport och en beräkning som visade att med halverade distributionskostnader så skulle intäkterna ha legat på 1.5 miljarder dollar, inte som nu på en miljard dollar. Det var det som var planen – att med alla medel tvinga distributören att gå med på ett specialavtal, vid sidan av alla andra avtal och halverade kostnader.
Hittills så hade distributören varit kallsinnig och bara hänvisat till det avtal som de ingick för flera år sedan. Ett avtal som inbringat en miljard dollar i intäkter.
Han tog plats i kontorsstolen och vek upp marknadsavdelningens plan.
En kupp
Planen var en kupp i flera steg.
Först skicka in en uppdaterad version av appen som tydligt bröt mot distributionsavtalet.
Sedan invänta distributörens väntade motdrag att stoppa och kasta ut deras app
Därefter en kampanj i sociala medier kombinerat med en stämning av distributören
Det var en vågad kupp mot bakgrund av att de skulle lansera en mycket stor uppdatering av spelet inom kort. Planen innehöll även en attack mot ytterligare en distributör med ungefär samma metod.
Han la båda dokumenten åt sidan, halade upp sin mobiltelefon och skickade ett meddelande till ekonomichefen, marknadschefen, deras båda biträdande chefer samt bolagets båda jurister. Han ville träffa dem, omgående.
Gled in
Kort därefter gled ekonomichefen och den biträdande ekonomichefen in på hans kontor. Två tysta gravallvarliga män med stålbågade glasögon. Med en kort nick tog de plats vid konferensbordet. Ekonomichefer skämtar inte och aldrig om pengar. Det är allvarliga saker.
Han hörde på lång väg att marknadsavdelningen var på väg. De tog plats, fyllde hela korridoren och de två männen lät som en samling fotbollssupportrar. De pratade i munnen på varandra, skämtade, skrattade – högljutt.
Marknadschefen slängde en kopia på sin rapport upp på konferensbordet där den stannade mot en stolsrygg. Ekonomichefen betraktade skådespelet med illa dold avsmak. Sist kom bolagets båda jurister. Oklanderligt klädda, strikta med den slags självförtroende som kommer av att veta att du kan något som andra inte kan och att denna kunskap innebär att du har en alldeles speciell maktposition. De hade inga mappar, inte så mycket som en penna och absolut inga anteckningsblock.
Dörren stängs
Han reste på sig, hälsade på alla, tog med sig kaffemuggen och inledde mötet med att stänga dörren. Det som skulle avhandlas skulle stanna här, i detta rum.
– Jaha, mina vänner. Vad säger vi?
Han visste precis vad som skulle hända nu och han visste i detalj hur de närmaste 30 till 45 minuterna skulle se ut.
Marknadsavdelningen såg inga hinder och förslog att planen skulle sättas i verket. Marknadsavdelningar ser sällan hinder nämligen.
Ekonomiavdelningen är affärsvärldens Lemurer. De står hela tiden på tå och ser hela tiden faror och hot. De kommer att varna för allt och se hot i allt, inte minst är de livrädda för att planen kan komma att kosta dem pengar.
Juristerna kommer inte att säga någonting förrän mötet går mot sitt slut. Då kommer de att begära kopior av alla handlingar, en kortfattad beskrivning av den plan som ska iscensättas och sedan återkommer de med de juridiska konsekvenserna som nästan alltid landar i ”ett å ena sidan och å andra sidan”. Juridiska helgarderingar helt enkelt.
Manus
Mötet följde manus till punkt och pricka och efter 37 minuter reste sig juristerna, nickade mot alla, meddelade att de förväntade sig en bunt papper senast efter lunch och sedan gick de. Ekonomiavdelningen lufsade iväg, övertygade om att slutet var nära medan marknadsavdelningen sprang förbi dem, glatt stojande.
Redan samma eftermiddag hade juristerna sagt sitt. Planen hade uppenbara risker, stora risker men det fanns en chans att de skulle kunna vinna en stämning. Det var som förväntat en massa resonerande fram och tillbaka.
Han kallade tillbaka alla utom juristerna till ett möte under eftermiddagen.
Planen skulle dras igång dagen efter.
En liten miss
Allt gick som planerat. Deras spel kastades ut av distributören och marknadsavdelningen drog på med full kraft. Det var hashtaggs, en inspelad video, inlägg på Facebook, Twitter och postningar i olika forum. Juristerna lämnade en stämning mot två distributörer och innan de hunnit tillbaka till kontoret så hade deras spel kastas ut även av distributör nummer två.
Nu fanns ingen återvändo och han drack sakta sitt kaffe medan han gick igenom det som skrevs ute på nätet. Lite lätt missbelåten kunde han konstatera att han inte riktigt fick det medhåll han hade förväntat sig. Mindre utvecklare tyckte att tvisten rörde Goliat mot Goliat och inte dem. De fick inte heller särskilt mycket stöd av teknikskribenterna. De pekade på att den distributör som var huvudmålet inte hade monopol på marknaden och de undrade också varför striden drogs igång nu, efter flera år med stigande intäkter och inför lanseringen av en ny version. Visst, de fick stöd och uppmuntrande tillrop också från en stor skara spelare också men också kritik därför att spelet nu inte fanns överhuvudtaget på mobila enheter.
Det var inte riktigt vad han och hans marknadsavdelning hade förväntat sig.
Ett brev betyder så mycket
Han hade sovit illa och landade på kontoret med två stora kaffe vilket var ovanligt även med hans kaffekonsumtion. Ett brev låg på hans skrivbord med distributörens logotyp. Innan han in på sitt kontor och innan han satt sig ned i kontorsstolen plingade det till i datorn och hans telefon – han hade fått ett mail. För en kort stund slets han mellan den elektroniska världen och den riktiga, den fysiska världen. Den fysiska världen vann och han sprättade upp kuvertet. Det var en samling dokument vars innebörd var enkel att förstå även för en person som inte var juristutbildad. Distributören hänvisade till det avtal de ingått för flera år sedan och upplyste dem om att deras licens som utvecklare skulle dras in om sju dagar såvida tvisten inte var löst.
Det var väntat men vad som inte var väntat var att de bolagsjuristerna ville träffa honom.
De anlände med rätt stela, raka steg och slog sig direkt ned på var sin sida om honom. Båda hade samma dokument i händerna som han själv – brevet från distributören. Det var ett illavarslande tecken, mycket illavarslande.
– Jo, det här brevet. Den här uppsägningen av vår licens som utvecklare är synnerligen allvarligt, inledde bolagets chefsjurist med att säga.
– Jaha, hur då allvarlig? Vi har förväntat den här reaktionen.
– Den omfattar alla uppdateringar av vårt spel och alla uppdateringar av program som skapats med våra licenser, våra kunders licenser.
– Ursäkta men vad fan är det du säger?
Han svor sällan och ytterst sällan i diskussioner med bolagets jurister. Det var ett ämne och ett område som han inte behärskade. Det var därför bolaget hade jurister.
– Uppsägningen av vår licens omfattar alla uppdateringar, även de mjukvaror som vår kunder köpt licens för att få använda. Vi kommer inte att kunna uppdatera vårt spel och inga andra mjukvaror heller.
Han sjönk tillbaka i kontorsstolen och ansträngde sig till det yttersta för att inte avslöja vad han egentligen kände.
– Kan de verkligen göra så, fick han fram till slut.
– Jag är rädd för det. Det framgår av det avtal vi skrivit med dem och det framgår av det vi skrivit i vår rapport som du redan har fått.
Sist
Han slet åt sig juristernas rapport och mycket riktigt så varnade bolagets juristerna för de juridiska konsekvenserna. Han hade bara inte orkat läsa så långt utan utgick ifrån att det bara vara mer av ”å ena sidan och å andra sidan”. Sist i rapporten låg bomben i en enda att-sats
”Det kan inte uteslutas att en uppsägning av licensavtalet inte även omfattar våra kunders mjukvaror”
Han stängde dörren bakom juristerna som lovat att per omgående lämna in en inlaga till domstolen om att distributörens eventuella åtgärder ska stoppas medan tvisten pågår. Juristerna hade däremot inte stort hopp om att vinna gehör för en sådan begäran. Det var ju de som dragit ut i krig först och som i så måtto förorsakat skadan, själva.
Han väcktes tillbaka till verkligheten av ett pling i telefonen som förkunnade att den stora finanstidningen skrivit om dem. Han svor högt, nästan skrek när han läste rubriken och ingressen. Texten gick ut på att ”den som sig i leken ger…” och slutsatserna var tydliga – de hade dragit ut i krig, de hade dragit igång det som kan skada både dem och deras kunder. Flera kunder var intervjuade och de var inte lyckliga över att dras in i en strid som de inte ville ha.
Med ens tändes alla inkommande linjer upp på hans kontorstelefon.
Det skulle bli en rätt jobbig dag. Det kände han.
