Det finns lika många teorier om vem som mördade Olof Palme som det finns privatspanare och naturligtvis är det många som inte tror på Skandiamannen som gärningsman. Speciellt inte efter chefsåklagaren Krister Petersons redogörelse som lett fram till beslutet att lägga ned utredningen och förundersökningen.

Nu var det förvisso inte en gärningsman som presenterades utan en misstänkt person på grunder som räckt till ett anhållande och möjligen, men bara möjligen till en utredningshäktning. Den nuvarande utredningen har inte så mycket att jobba med sedan Hans Holmér grundligt förstört utredningen genom att leda den i fel riktning, satsa på ett kurdspår som slutade i en rättsskandal och ett fiasko. Holmér skulle aldrig ha lett utredningen och förundersökningen överhuvudtaget. Han var vare sig åklagare eller polis.

Teknisk bevisning

I våras uttalade sig Krister Peterson rätt tvärsäkert om att det skulle komma ett beslut om antingen ett åtal eller en nedläggning av utredningen. Förmodligen satte Peterson då ett hopp till att den revolver som beslagtagits skulle visa sig vara mordvapnet. Beskedet blev att det inte går att fastställa vilket vapen som avfyrat kulorna så här 34 år senare och därmed föll en viktig pusselbit och tekniskt bevisning. Kvar finns en indiciekedja om en misstänkt som ljuger om sina förehavanden vid mordplatsen och vid tidpunkten för mordet. Det är i sig inget unikt. Det dyker ibland upp enskilda som söker uppmärksamhet, som bättrar på sina historier och som även ljuger om vad de gjort sagt och sett. Därmed inte sagt annat än det.

Privatspanarna

Privatspanarna drar sina egna slutsatser och de lägger inte sällan ett pussel med bitar som de slipar till för att de ska passa in. En kriminalkommissaries tidsangivelse blir en del i en konspiration, ett polisspår därför att tiden är fel med några minuter. Det skulle knappast vara den första klockan i historien som gått fel eller som ägaren sett fel på men det är en alldeles för enkel förklaring.

Hur kunde den misstänkte veta var paret Palme befann sig och att de promenerade hem utan livvakter?

Svaret på den frågan mynnar också ut i en konspiration. Ett enklare svar är att det visste inte gärningsmannen utan han sprang på paret Palme av en tillfällighet. Det svaret avfärdas som orimligt trots att det var förklaringen till mordet på Anna Lindh. Gärningsmannen såg henne gå in på NK och följde efter. Ett statsministermord måste ha en konspiration värdig en statsman. Det duger inte med en ensam gärningsman, rättshaverist eller vad det nu kan röra sig om. Det måste in ett sydafrikaspår, ett polisspår – bara det är en stor konspiration.

Vittnen

Det faktum att vittnen inte sett samma sak, i detalj ger utrymme för ännu mer spekulationer. Alla som öppnat en lärobok i vittnespsykologi vet att vi i allmänhet är rätt taskiga som vittnen. Vi är inte i närheten av att vara så bra iakttagare som vi tror att vi är. Är det dessutom stökigt omkring oss, dramatik och en skrämmande situation så är vi ännu sämre som vittnen. Den som läst ett gäng förundersökningar där det finns vittnen, vet att vittnesmålen skiljer sig åt. En hatt blir en mössa och tvärtom, en blå rock blir svart och under medellängd blir strax över medellängd. Ett tag efter det att ett vittne sett något så fylls luckorna dessutom igen. Vi är rationella, tror vi, och vi fyller på med vad vi tror oss ha sett och vi blir inte sällan alltmer säkra på vad vi har sett ju mer vi diskuterar saken med andra. Det är så vi fungerar nämligen, vilket du kan läsa i samma bok.

Så här 34 år senare har de flesta vittnen fyllt i alla luckor eller kanske snarare resonerat igen luckorna.

Ett från början tveksamt vittnesmål har växt ut till en tvärsäkerhet. Det är inget konstigt, inget avvikande. Det är så vi fungerar och jo, det står i samma bok om vittnespsykologi, närmast vilken bok som helst i ämnet.

Privatspanare

Under mina år som journalist träffade jag privatspanare och jag att i timmar och lyssnade på den ena mer fantasifulla teorin efter den andra. Det var spår som pekade mot Skelleftehamn, Skellefteå, Umeå, Luleå och de delar av landet som kunde vara intressanta för mig och min dåvarande arbetsgivare, Norran i Skellefteå. När jag sedan gick vidare, kontrollerade, eller försökte kontrollera uppgifter som bar de rätt ut i tomma intet. Alldeles för ofta byggde teorierna också på antaganden där den som levererat teorin helt enkelt bestämde sig för olika förklaringar och uteslöt andra. En klocka och en tidsangivelse, som inte stämde på minuten, förklarades med att den polis som lämnat uppgiften medvetet ljög och att han var med i ett polisspår. Det fanns en rad sådana antaganden och även en massa givna svar såsom att gärningsmannen måste ha förföljt och kartlagt Olof Palme över lång tid. Anledningen till att Palmes livvakter inte reagerat eller rapporterat något var att de var med i konspirationen. Alternativa, enklare förklaringar viftades undan, och det är här de logiska kullerbyttorna görs som hela tiden leder fram till att det finns lika många teorier som det finns privatspanare.

En miljon

Den 34 år gamla utredningen, som upptar 250 hyllmeter, är en av världens största och dyraste utredningar. Vill du ha ut en kopia av det som samlats in så får du hosta upp runt en miljon kronor i enbart i kopieringskostnader. Frågar du mig vem som mördade Olof Palme så har jag inte en aning, inte en susning men av alla de spår jag tittat närmare på under åren så finns inte ett enda som inte är en återvändsgränd. Krister Pettersson fälldes av en oenig tingsrätt och friades senare i högre instans, i hovrätten. Det är det närmaste vi kommit ett slut på utredningen. Chefsåklagare Krister Peterson har gått igenom utredningen, vittnesmål och han och polisens utredare hittat ett namn och en person som uppenbarligen ljuger om sina förehavanden på mordplatsen och under mordnatten.Den misstänkte är död, kan inte höras och det blir också en återvändsgränd.

Sedan finns det inte så många fler spår att nysta i bland de 250 hyllmetrarna.

Därmed är ämnet uttömt för min del, en gång för alla. Det är dags att lägga 34 års utredning till handlingarna och konstatera att mordet på vår svenska statsminister är ett stor misslyckande för rättsväsendet och för hela det politiska systemet som tillät att detta missköttes av en länspolismästare som tog lagen i egna händer.