Statyer plockas ned,  rivs ned och vandaliseras. Filmklassikern ”Borta med vinden” plockas bort ur utbudet från streamingtjänster och ett avsnitt av Fawlty Towers dras tillbaka – ”Don´t mention the war”. Finns det någon gräns för den här moralpaniken och när har vi slagit på censurens väg istället?

Du kan gömma historien. Du kan censurera den, skriva om den och du kan försöka att lägga saker tillrätta, i efterhand. Frågan är då om vi lärt oss något?

I centrala Stockholm står flera stayer av svenska kungar, ämbetsmän och andra på sin tid högt uppsatta enskilda. Då det handlar om gamla statyer och om tider som ligger långt tillbaka så är jag övertygad om att de avbildades syn på omvärlden, andra människor inte alls passar in i vårt samhälle. De är garanterat inte politiskt korrekta.

Ska vi plocka bort all kulturhistoria därför?

På biblioteken finns böcker, massor av böcker och jag tror inte att det skulle ta särskilt lång tid innan vi skulle hitta en stor samling författare och böcker som både kan sägas vara rasistiska eller som använder uttryckt som vi inte accepterar.

Ska vi plocka bort de böckerna?

Medvetenhet

Det är bra att vi diskuterar och det är bra att debatten skapar en medvetenhet om inslag i vår tid som vi borde ändra på men att censurera historien, gömma undan det som just för stunden inte anses vara passande?

Frågan är då var gränsen går?

Räcker det med namn på vägar och torg eller ska vi bränna böcker också?

Räcker det med att vandalisera statyer och riva ned dem eller ska vi städa ut filmer, tv-program och radioprogram också?

Har vi nu gått så här långt så varför spara på gamla tidningar och arkiv över första och andra världskriget?

Balans

Det måste gå att hitta en balans mellan att i efterhand städa bort rasistiska inslag i barnböcker, vilket jag gror att de flesta av oss kan leva med eftersom målgruppen är barn, och att riva ned statyer. Det måste gå att diskutera även de frågorna utan att de som protesterar mot att statyer rivs ned anklagas för att springa Trumps eller rasisternas ärenden. Det är fullt möjligt att vilja värna om ett historiskt arv, trots att detta arv är allt annat än vackert, utan att vara rasist och utan att försvara slaveriet. Det går faktiskt att hålla två eller till och med tre tankar i huvudet samtidigt.

Vi måste kunna diskutera var gränsen ska gå, annars är vi illa ute.