Det fanns en tid då jag sorterade skivomslag och då jag var beredd att döda den som rubbade mina cirklar och som flyttade runt bland omslagen. Kanske inte döda men ändå, ni fattar. Detsamma gällde mina omslag för mina VHS-filmer och dataspel. De skulle sorteras, ställas upp och vara ett bevis för min samling.
Mina vänner med samma störning imponerades vilket var ett syfte med att sortera, ställa upp och visa upp. Numera köper jag musik digitalt, filmer digitalt och hag föredrar att köpa mina dataspel digitalt. Inga omslag.
Jag köper även mina böcker digitalt. Ingen bokhylla eller i vart fall ingen bokhylla som innehåller böcker.
Sortera
Jag har slutat att sortera också. Det gör en app, ett program eller operativsystemet. Jag kan snabbt sortera om – om jag vill men det vill jag inte. Saker ska ligga på ett visst sätt. Alfabetiskt. Allt annat är fel. Det är fel att använda kategorier, sätta betyg och sortera efter en betygsskall. Saker ska sorteras alfabetiskt. Punkt.
Det är därför vi har ett alfabete, enbart. Det var därför det skapades. Så att människan skulle kunna sortera, Först i efterhand upptäckte vi att det gick bra att kommunicera också, eller bra och bra. Lyssnar du till USAs folkvalde president så önskar du att han hade lärt sig att sortera istället.
Det jag vill komma fram till är iakttagelsen att omslag har försvunnit, blivit onödiga. Ja, alltså de dyker ju upp i mina spellistor, i mott nöjescenter och på andra ställen också men de syns inte, ligger liksom inte framme för uppvisning. Impfaktorn har gått förlorad.
Det var bättre förr.
