Du kan ju tycka att två män, på ett kontor, på samma kontor inte borde vara ensamma. Sitter de dessutom rakt mot varandra, med skrivborden mot varandra så borde de inte vara ensamma. De sitter där och arbetar inneslutna i sitt eget, isolerade, ensamma.
Det enda som hörs är ett ”men vad fan …” eller ett ”men orka, kom igen nu då”. De sitter på samma kontor med några meters mellanrum, pratar men inte med varandra utan de pratar högt, för sig själva och fast de sitter så nära så hör de inte.
Ritual
Den ena av dem lyssnar på en ljudbok, den andre på musik. Rätt vad det är säger en av dem – ”Ja det är Anders” sedan förs någon slags konversation, kommunikation med någon utomstående innan det blir tyst igen och det enda som hörs är en och annan kommentar, en svordom och knattret från tangentborden. Sedan utbrister den andra ”Tjena, läget?”. en ny ritual då en utomstående bjuds in men där mannen på andra sidan skrivbordet inte tittar upp, inte bryr sig och utan att lyssna.
Vid deras fötter ligger en hund. En social hund som försöker fånga männen uppmärksamhet, utan att lyckas. Den sociala hunden försöker först med den ena mannen, sedan med den andre – utan att lyckas. Männen knattrar de vidare på var sin dator, åtskiljda av var sitt skrivbord men också av små saker som sitter i deras öron – trådlösa hörlurar. För det är så tillvaron ser ut numera. Vi går omkring med saker i öronen, pratar, till synes för oss själva vilket ju skulle kunna tyda på att omgivningen är lätt rubbade. Så är nu inte fallet. De pratar med någon annan som inte är där medan de går eller springer, oklart var.
Öron
Det är numera fullt normalt att möta en människa som ser ut att ha förbaskat roligt med någon annan som de har i sina öron. En människa som pratar men inte med de som är närmast, med någon annan. De har saker i öronen, vita små plastsaker eller som hänger i ett snöre runt halsen eller som sitter i en båge runt öronen. De är isolerade, världens mest isolerade människor, kanske. På ett kontor sitter två män och en hund.
Vårt kontor.
Egentligen är vi inte ensamma. Vi är bara fokuserade och vi är tråkiga, tycker hunden.
