Jag gillar serier, tecknade serier och var ett tag medlem i Seriefrämjandet. Jag hade massor av favoriter, serier alltså. Modesty Blaise var en serie som jag läste och jag prenumererade på Agent X9, tidningen. Jag gillade Modesty Blaise därför att hjälten var en snygg, stentuff tjej som följdes av en tyst hårding, Willie Garvin.
I serievärlden var Modesty Blaise annorlunda där hjältarna var män och kvinnorna oftast vacker utfyllnad om de inte var superskurken eller i vart fall superskurkens flickvän. Modesty Blaise var hjälten och hon behövde ingen man som skyddade henne. Willie Garvin var med som hennes sidekick och han kallade henne prinsessan, alltid.
Tracy
Dick Tracy var också en favorit. En udda tecknad serie med en detektiv, med en snygg tjej och med skurkar som snuddade vid att vara karikatyrer. Överdrivna, lätt groteska vilket gjorde att du aldrig behövde fundera över vem som var skurk och inte. Dick Tracy hade en klocka som kommunicerade med högkvarteret och som han fick meddelanden via – tv till och med vilket på den här tiden var helt uteslutet. Det fanns en tv-kanal, tvåan hade startat med testsändningar, Mindre Modiga Män och John Wayne-filmer. Nej, inte det suveräna Skelleftebandet utan barnprogrammet, MMM.
Springa omkring med tv på handleden kändes som oerhört långt in i framtiden. Otänkbart helt enkelt. I dag har jag en sådan klocka på handleden och faktum är att den kan mer än Dick Tracys klocka. Min klocka kommunicerar automatiskt med hela världen, synkroniseras med mina datorer, med min iPad Pro och med min iPhone. Jag använder den för att fjärrstyra min föreläsningar, svara på meddelanden, titta på bilder och det är närmast att jämföra med en dator på handleden.
Så – Släng dig i väggen Dick tracey!
0 kommentarer