Det första jag fick lära mig som journalist var ansvar. Det enda sättet att kunna stå för det du skriver var att kontrollera alla fakta, låta alla komma till tals och ta ditt ansvar. Den andra läxan var att granska, vara kritisk, ifrågasätta men fortfarande – ta ditt ansvar.
I detta ansvar ligger en komplex, ibland svår uppgift att upprätthålla en balans mellan att vara kritisk och att vara korrekt, informativ och att inte dramatisera det som inte ska dramatiseras. Sedan flera veckor, månader tillbaka så försöker Sveriges journalister att hantera ett nytt hot. Ett okänt hot som vi inte mött tidigare, ingen av oss. Virus, sjukdomar och läkekonsten är ingen exakt vetenskap. Det är inte matematik. Bedömningar måste göras och även med samma underlag så säger det sig självt att bedömningarna kan bli olika. Nu ska forskare, läkare och ett sjukvårdssystem hantera ett virus som sprider sig snabbt. Journalister ska också hantera ett virus, information om detta virus som fått namnet Corona, Covid-19.
Undantaget
Mina forna kollegor har överlag gjort ett gott jobb om vi bortser från rena idiot-artiklar som när Aftonbladet ska förklara skillnaden mellan Coronaviruset och ölet med samma namn. Det finns dock ett undantag, Dagens Nyheter på ledarplats. Peter Wolodarski som jag tidigare tyckt vara en förnuftig, resonerande och ansvarstagande chefredaktör har drivit en målmedveten kampanj där Peter Wolodarski är ensam om att veta vad som ska göras. I ledartext efter ledartext ifrågasätts regeringen, ansvariga myndigheter och praktiskt taget alla beslut och åtgärder.
”Har sedan januari nära följt utvecklingen utanför Sverige och läst vad de främsta internationella epidemiologerna sagt”
Wolodarski har gjort det många har gjort – läst, försökt att värdera och ta till sig den störtflod av information som finns därute. Här finns en avgörande skillnad. De flesta av oss skulle aldrig påstå att vi vet, att vi sitter inne med sanningen och att vi har rätt. Peter Wolodarski gör det på tvärs med sin egen nyhetsredaktion som gör balanserade intervjuer med bland andra Anders Tegnell, avdelningschef på Folkhälsomyndigheten. Dagens Nyheters nyhetsredaktion har lyckats att hantera den rådande situationen medan det slagit runt för ledarredaktionen och Peter Wolodarski.
Varför
Det jag undrar är varför?
Varför vill Peter Wolodarski underminera och misstänkliggöra Anders Tegnell, en hel myndighet och varför vill han i sin roll som av landets viktigaste opinionsbildare sprida misstänksamhet, osäkerhet och varför vill Wolodarski spä på den oro som de flesta av oss känner?
Jag vet inte och jag vet inte varför Peter Wolodarski inte kan eller lyckas göra det hans egen nyhetsredaktion klarar av – värdera, sortera och granska uppgifter kritiskt. Han hyllar det danska beslutet att stänga gränserna som ”kraftfullt” och kräver att den svenska regeringen fattar samma beslut. I Wolodarkis värld har han och Danmark fattat vad som måste göras. Det finns bara ett fundamentalt problem i hela resonemanget – beslutet att stänga Danmarks gränser fattades mot den danska Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Frågan är då på vilka grunder vi ska hantera en kris med ett virus, en sjukdom som sprids – på politiska grunder eller på vetenskapliga grunder?
I denna strida ström av information måste vi alla välja vilka vi vill lyssna på.
Jag vet inte mer än det jag kunnat läsa mig till men i valet mellan Peter Wolodarski och Anders Tegnell så blir valet enkelt – jag föredrar att lyssna på en sakkunnig före en chefredaktör som kört ned i det populistiska diket.
