Twitter är fyllt av journalister, kunniga, duktiga och engagerade journalister. Sedan har vi journalister och skribenter på höga hästar som avfärdar Twitter och sociala medier som en grupp av skräniga idioter. Journalister som efter att inte ha klarat av en debatt, inte sällan om sig själva, går ut och deklarerar att nu lämnar de Twitter eller annat sociala media.
Vi skriver 2020 nu men du behöver inte leta länge förrän du hittar skribenter, journalister och proffstyckare som tycker att livet på nätet i sociala medier är slöseri med tid där de tvingas att diskutera med idioter.
Visst sa jag att det finns massor av kunniga engagerade och riktigt bra journalister på Twitter också, som förstått mediet och som behärskar mediet?
Tillbaka till de på de höga hästarna.
Enligt Internetstiftelsen har 83 procent av tio miljoner människor i Sverige tillgång till nätet. Av dessa 8,3 miljoner har 22 procent ett twitterkonto, vilket de flesta använder sällan eller aldrig. Men sju procent av dem twittrar dagligen, dvs 1,3 procent av befolkningen.
130 000 personer. Nej, inte riktigt. Cirka en tredjedel, kanske fler, är falska och/eller robotar.
Återstår gör en relativt ynklig skara åsiktsmaskiner som kommunicerar med varandra i ett antal relativt separata bubblor.
”Twitterstormar”. Visst. I vattenglas.
Aschberg skriver för Aftonbladet en kvällstidning som lever i en symbios med sociala medier, tv-program och där minsta skitsak kan ge upphov till rubriker av typen ”Här är XX som välte Internet”. Det är en störtflod av artiklar om vad kändisar sagt, skrivit och publicerat på Twitter, Instagram, Facebook och andra sociala medier. Aftonbladet har även en skribent och bloggare, Trams Frans, som slaviskt följer kändiskonton på bland annat Twitter.
Diktatur
Martin Aagård gillar inte heller Twitter (också Aftonbladet) och han berättar först vad en diktatur är och hur den fungerar och sedan fastslår han att twitter är en diktatur styrd av högerspöken som bland annat publicerat en video på en packad komiker. Han gör kopplingar till östtyska Stasi och till det rådande usla läget i Ryssland.
Vi har fått en totalitär stat mitt i vårt offentliga liv – Twitter.
En app som egentligen inte är särskilt populär men upprätthåller sitt inflytande eftersom den är en mötesplats för makthavare: politiker, journalister och kändisar.
…
Men det är en diktatur vi underkastat oss helt frivilligt. Och som försörjer sig på att vi jobbar gratis för dem. Det är faktiskt fullt möjligt att överlämna denna digitala polisstat helt och hållet till det lilla rasi-stasi som försöker kontrollera sin omvärld med skam, hån och ryktesspridning.
All världens humorlösa troll har redan lurats in på Twitter. Egentligen återstår bara att stänga dörren och slänga bort nyckeln för att lösa problemet.
Jaha, okej, jag tror jag fattar. Vi ska lämna Twitter därför att det är en diktatur som styrs av högerspöken och idioter som ingen ska ta på allvar. De är dessutom så få att de inte räknas men säg mig om Twitter är en obetydligt diktatur som inte ska tas på allvar och som befolkas av en massa skräniga, högljudda individer – varför skriver ni så mycket om Twitter då?
Varför skapar inlägg på Twitter stora rubriker, krönikor och varför har Aftonbladet en dedikerad skribent som hårdbevakar sociala medier?
Varför skriver Aftonbladet så mycket om något som är så oviktigt?
Missat
Hade jag nu inte funnits på Twitter, läst en massa inlägg och så hade jag kanske missat en diskussion om Aftonbladet:
Aftonbladets agerande urholkar förtroendet för journalistiken
