Det var buggen som skulle få världen att gå under, i vart fall ställa till med ett kaos – YK2. En bugg i hanteringen av årtal där ingen riktigt räknat med att behöva att använda mer än två tecken, allt för att spara minne. När vi nu gick från 1999 till år 2000 så skulle årtalet bli 00.
Flygplan skulle störta, transportsystem stanna, affärssystem skulle slås ut och kärnkraftverken skulle kunna rusa och haverera. Det fanns gott om domedagsprofeter den där dagen för 20 år sedan. Jag tillhörde inte dem utan trodde på vissa störningar men utöver det så skulle nog samhället så pall. Då, på den tiden, jobbade jag som informations- och säkerhetskonsult och under flera år så hade jag varit med om att uppdatera kod i gamla system som ingen trodde skulle vara i drift så länge. Det blev en kort men intensiv comeback för alla de som hade kunskaper i Cobolt och andra gamla programmeringsspråk. När dagen D närmade sig – dygnsskiftet mellan 1999 och år 2000 så intervjuades massor av experter, jag var en av dem. Intervjuerna resulterade i en bred flora av olika förutsägelser, allt från fullständigt kaos till mer nyanserade bedömningar.
Miljarder
Under åren fram till milleniumskiftet så hade 40 till 50 miljarder kronor investerats för att säkra systemen och jag tillhörde dem som trodde att investeringarna faktiskt hade varit välmotiverade och att de också skulle innebära att våra datorsystem skulle klara övergången. Den natten firade jag inte nyår. Jag satt vid en dator, uppkopplad och följde utvecklingen och det som hände världen över med start i Australien. Där skiftades dygnet först och timme för timme rapporterades om störningar och problem men ingen katastrof.
Inga kärnkraftverk kraschade, inga stora samhällsfunktioner slogs ut och till slut var det Sveriges tur.
På det hela taget så hände ingenting. Några regioner i landet fick vissa mindre problem när vissa datorsystem slutade att fungera men det var inga katastrofer.
Förberedda
Utvärderingarna, analyserna och rapporterna efteråt konstaterade att investeringarna hade gjort nytta och att farhågorna var kraftigt överdrivna. Det fanns lite för många domedagsprofeter som ropade på vargen och som villigt lät sig intervjuas av medierna. Det var dessutom påfallande ofta samma experter som intervjuades och jag och andra som inte trodde på någon katastrof förekom inte alls lika ofta. Vi var väl inte lika intressanta och lite för svåra för att sätta rubriker på antar jag.
För lite action och dramatik förmodligen.
Vi överlevde den gången och vi kommer att överleva 2038-buggen – som är nästa stora bugg.
Jag återkommer till den.
