Jag är för gammal för att förstå Linnea Classon. För gammal för att förstår att när du är på nätet, skriver, tycker och interagerar med andra så är det ett skådespel.
Jag har läst Anna Björklunds försvar av Linnea Classon, flera gånger, utan att förstå hur det kan vara okej att överdriva, redigera, lägga samman och redigera utan att berätta det. Jag har läst Anna Björklunds text flera gånger och förstår inte hur glidningar, vinklingar, undanhållande av fakta, påhittade uppgifter lögner och överdrifter plötsligt är okej bara därför att de utspelar sig i den digitala tillvaron.
Därmed inte sagt att det är det Linnea Classon har gjort. Vad hon har gjort vet jag inte, bara det hon sagt och skrivit själv – dvs att hon redigerat samman uppgifter från andra och att hon ber om ursäkt för att hon inte varit tydligare.
Trots att man numera använder sitt riktiga namn och ansikte på sociala medier är det en performativ handling att framträda där. Och de som valt sin internetpersona som yrke skapar en roll som är tänkt att underhålla. Deras publik vill se drama, blod. Linnéa Claeson borde inte bedömas som faktakälla eller opinionsbildare, hon är en skådespelare, utklädd till krigare. Hennes karaktär är ett slags dominatrix som förnedrar sina beundrare kvickt och iskallt. En ganska klassisk kvinnoarketyp, hon som ingen man kan få. Herregud, hon står till och med bredbent på bord i skinnbyxor.
Det var som fa…. det är så det är och det är det jag inte fattar som gamling. det var bara på låtsas, en lek och ett skådespel.
Förbehåll
Nu ska flaggas upp för några förbehåll här:
- Jag är gammal
- Jag är en gammal murvel (journalist) som älskar fakta och att saker är korrekta
- Jag är en urtaskig skådespelare
Linnéa Claeson har plagierat andra aktivisters texter, tagit plats på bekostnad av civilsamhällsaktörer, poserat med andras skyltar utan att ge kredd, och byggt en karriär genom att på papper utnämna sig själv till förkämpe för i stort sett varje minoritetsgrupp i Sverige, oavsett om det finns en reell koppling mellan henne och gruppen eller ej.
Hon intervjuas av Martin Wicklin i Söndagsintervjun i P1 och reducerar vår bevakning av henne till ”en podd med folk som hatar henne”. Det kan jag dementera på en gång: drivkraften har inte varit hat mot Claeson. Hon är ett symptom på en trend som gör mig förbannad, och jag och många andra har rätt att vara förbannade. För att det reducerar kampen för angelägna frågor till yta och självfokus, och för hur hur ifrågasättanden bemöts med slingriga halvsanningar som utmålar kritiker som onyanserade hatare. Det är respektlöst och skadligt framför allt för hennes unga följare som av Claeson lär hur de ska agera.
Myra Åhbeck Öhrman är en av de som driv er podden ”Haveristerna”. En podd som granskat Linnea Classon och som hävdar att hon plagierat, redigerat och helt enkelt inte varit sanningsenlig när det gäller övergrepp som hon berättat om, som hon själv utsatts för.
Konklusion
Få se nu då – vi har en försvarare som försöker förklara för oss gamlingar att vi inte förstår, att vi är för gamla för att fatta att allt är skådespeleri. Du kan ljuga som en slags konstnärlig frihet.
Vi har en granskare som kritiserar traditionella medier för att okritiskt svalt, publicerat och hjälpt till att bygga upp ett varumärke:
Vi ska bara inte glömma att det vinglar på en grund som inte enbart är Claesons ansvar. Traditionella medier har först nu, på kort tid, fullkomligt exploderat av kritiska texter om henne. Det borde de fundera över.
De granskande medier som aldrig brytt sig om att, eller förstått hur man, ska granska den nya sortens makthavare har i stället ägnat sig åt att bygga upp hennes plattform. Bara Expressen har publicerat någonstans mellan fem och tio artiklar som hyllar hennes inlägg på Instagram – samma inlägg som hon nu i efterhand erkänner att hon förfalskat.
För egen del så vidhåller jag, trots min extremt höga ålder, att du ska hålla dig till sanningen, säga som det är och vara transparent. Sedan håller jag fullständigt med Myra Åhbeck Öhrman – traditionella medier har ett ansvar och i det fallet är det mycket enkelt – de ska utföra sin första och viktigaste uppgift – granska.
