Du diskuterar ett ämne, valfritt, för eller senare så kommer ”what-aboutism” – ett argument som bygger på något helt annat och som bygger på den omöjliga ekvationen – två fel gör ett rätt.
Kritisera en sak och du kommer att få veta ”men han då” och ”hon bah”. Ett företags tillkortakommanden blir en ursäkt för ett annat företags tillkortakommanden. Ett uttalanden ursäktar ett annat och så vidare. Resultatet blir att ingen har något ansvar, behöver ta något ansvar därför att förr eller senare kommer någon att göra bort sig ännu mer.
Ovidkommande
Det är ett försök att diskutera något helt annat, vifta undan kritiken och dra in något helt ovidkommande – ”whataboutism”. En form av retorik som Donald Trump som bekant använder rätt ofta. För att rikta intresset åt ett annat håll så drar han fram en helt annan händelse, något helt annat. Därmed smiter han undan sin egen roll, sit eget ansvar och får debatten att byta ämne.
Det brukar sägas att för ett bättre debattklimat så måste vi klara av att hålla två tankar i huvudet. I det här fallet så klarar vi inte ens en tanke och att hålla debatten på samma spår och längs en linje. Vi åker av i första bästa kurva därför att invändningarna bygger på vad andra har gjort eller sagt i helt andra sammanhang.
Diskuterar vi ett ämne, en händelse, en sak som har inträffat så lär vi aldrig kunna utkräva något ansvar om debatten styrs om och handlar om helt andra saker. Två fel gör inte ett rätt och rimligen så borde det vara så att två misstag av två olika företag borde rendera i utkrävande av ansvar – av båda företagen. Förutsatt att det är företag vi diskuterar och misstag.
En sak i taget
Det gäller även vår förmåga att lyssna. Kritiserar jag Googles sätt att hantera buggar så innebär det inte per automatik att jag försvarar Apples sätt att hantera buggar. Skriver jag att Pokémon GO är ett roligt spel så innebär det inte att jag anser att alla andra spel är tråkiga. Det betyder att jag skriver/säger/menar det jag framför – inget annat. Naturligtvis så kan en tanke leda till en annan och retoriskt så är det effektivt att fortsätta en tanke för att påvisa svagheten i din motparts argument men det är retorik – inte att pådyvla din motpart en åsikt eller uppfattning som aldrig framförts.
Diskussionen blir så tröttsam då. Istället för att föras framåt så handlar den om dementier om vad den ene eller den andra aldrig har sagt.
En tank, ett ämne – det borde vi kunna klara.
