Juridik är lite av det långsammas konst. Juridik och lagar ska ta lite tid därför att det är så viktigt att det blir rätt. Vi ska kunna förutse konsekvenser av lagar, vilka straff det blir för brott och vi ska samtidigt ta tillvara den enskildes rätt mot staten, samhället. Det senare är oerhört viktigt därför att det är staten som är den starkare och det är staten som har alla resurser. Kraven ska därför, ur rättssäkerhets hänseende ligga högt, på staten.
Kom också ihåg att om staten tar tillbaka end rättighet så har det visat sug, historiskt, att det är mycket svårt att få tillbaka en rättighet vi en gång har haft. Inkränkningar blir permanenta. Därför ska vi vara försiktiga med att ropa på förstärkt polis, hårdare lagar därför att de på sikt kan urholka grundläggande fri och rättigheter – i den ingår rättssäkerheten.
Verkligheten
Nyligen tyckte 14 polischefer till om regeringens lista på hårdare tag mot gängvåld och det som kallas organiserad brottslighet. De, som jobbar ute i verkligheten efterlyser inte hårdare lagar utan de vill se sociala insatser för att stoppa nyrekryteringen, minska klyftorna och stärka skolorna i de mest utsatta områdena. Polischefern a tror inte på hårdare lagar men ändå är det just det som politiker tävlar i att föreslå.
Nu finns ett fundamentalt problem i att instifta hårdare lagar mot gängkriminalitet och organiserad brottslighet – vad är det?
Vad är organiserad brottslighet, gängkriminalitet och ett gäng?
Det kan låta som självklarheter men om det nu är det så varför talar inte de föreslagna lagarna om det – varför definieras inte begreppen?
Debattartikel
Det har den senaste tiden förts fram ett flertal förslag från olika politiska partier som riskerar att urholka rättssäkerheten. Ett sådant är regeringens förslag om att skärpa straffen för brott som kan kopplas till kriminella uppgörelser. Ett annat är Moderaternas förslag att införa dubbla straff för gängkriminella. Förslaget innebär flera rättssäkerhetsproblem. Det finns exempelvis ingen etablerad definition av vad som utgör gängbrottslighet eller organiserad brottslighet, vilket utan en tydlig lagtext skulle lämna över bedömningen till domstolarna. Ett viktigt krav på straffrättslig lagstiftning är att den ska vara förutsebar – inte minst om bestämmelserna ska få det avsedda syftet att avhålla människor från att begå brott. Att införa lagar som man redan från början vet kommer vara svåra att tillämpa riskerar att bli tandlösa och skapa problem för rättstillämpningen, inte minst när liknande gärningar kan komma att bedömas olika av olika domstolar.
Orden ovan är också skrivna av de som jobbar ute i verkligheten. Det är saxat ur en debattartikel i Svenska Dagbladet, skrivet at advokater, jurister och lektorer i ämnet.
Högljudd stämning
Lagar ska inte stiftas i en högljudd stämning som påminner om aktiehandelsgolvet på New York-börsen där bud och ordrar ropas ut den som skriker högst vinner. Som alltid i den här typen av debatter så måste det läggas till att detta inte är detsamma som att allt är bra. Det är det inte. Det är inte detsamma som att det inte finns ett problem. Det gör det. Det är inte heller detsamma som att vi ska ge efter inför våldet. Det ska vi inte.
Vi ska däremot inte kasta ut babyn med badvattnet och instifta luddiga lagar som blir svåra att använda. Vi ska inte heller instifta lagar där enskilda kan riskera att dömas till långa fängelsestraff av domstolar som ska definiera brottet. Det ska lagen göra.
När 14 polischefer vänder mot kraven på hårdare lagar och när lektorer, advokater och jurister varnar för att rättssäkerheten är i farozonen så bör våra politiker sansa sig och sluta med budgivningen. Det är därför vi har valt dem, inte för att likt en hundkennel skälla allt högre ju mer upprörd opinionen blir.
Komplext problem
Jag tror att alla sidor i den här debatten kan vara eniga om att problemet är komplext. Gängkriminalitet, skjutningar, sprängningar och våldet ute på gator och torg är ett komplext problem. Varför tror då så många att vi löser det så enkelt med hårdare lagar?
Varför lyssnar ingen på brottsforskare, sakkunniga och varför läser ingen alla de undersökningar som klart fastslår att hårdare klagar, enbart, inte är lösningen på brottslighet?
Varför tror så många på snabba, enkla lösningar på ett så komplext problem?
Varför är vi, i förlängningen, beredda att offra fundamentala rättigheter?
