– Vad gör du hemma, skulle inte du ut och resa?
– Jo men jag ville köpa en sak av dem men det fick jag inte.
– Så då surar du och stannar hemma?
– De sa att jag var dum också.
– Så då surar du och stannar hemma?
– Ja …
– Du tycker inte att det är barnsligt?
– Nä!
– Du tycker inte att det inte riktigt hör hemma här, i de här kretsarna?
– Nä!
– Varför inte det då?
– De är dumma. De sa att jag var dum?
– Jo men den som sig i leken ger får leken tåla. Lägg ifrån dig telefonen nu.
– Nä!
– Jo, så är det. Det var du som började och då är det bara barnsligt att sura och stanna hemma.
– Nä!
– Men lille vän, nu får du skärpa till dig. Lägg ifrån dig telefonen nu och sluta att Twittra.
– Nä!
– Har du inget annat att säga?
– De var dumma, jätte, jätte, jättedumma. När jag ville köpa en sak av dem så sa de att jag var dum. De är dumma!
– Jo, jag har förstått det men du tror inte att du kan komma över det, släppa det och gå vidare?
– Nä!
– Donald lille, du är landets president. Du har ett ansvar. Nu är det du som packar väskan och ger dig iväg på din resa.
– Nä!
