Plötsligt scrollar min MacBook Pro av sig själv. Den vill nedåt hur mycket jag än vill uppåt. Till slut lyckas jag starta om datorn i tron att det är någon drivrutin eller liknande som fått spader. Då det händer igen, samtidigt som mitt tangentbord inne på kontoret beklagar sig över låg strömnivå så kopplar jag bort tangentbordet.
Jag svär över att Apple inte har något så enkelt som en knapp ”Anslut” och ”Slå av” för Bluetooth-enheter som gör det möjligt att välja att inte ha mus, styrplatta och tangentbord inkopplade även om jag ör tillräckligt nära för att de ska kunna anslutas. Funktionen med att Bluetooth-enheter automatiskt ansluter är irriterande. Ligger du på gränsen, sitter ett tiotal meter bort eller mer, så hoppar enheterna nämligen in och ut vilket är mer än irriterande.
Hur som helst, jag skriver några rader om den lilla incidenten och jobbar sedan vidare.
Tokig
Måndag morgon, några dagar senare. Jag har precis slagit upp en rykande kopp med nattsvart kaffe med en styrka som knockar en fullvuxen elefant. Det är Kärleken som hävdar att hennes dator ”blivit tokig”. Den scrollar vilt och hon har startat om den, letat efter smuts som kan ha fastnat och nu undrar hon om hon ska åka med den till världen bästa datorleverantör MacSupport. Jag ber henne istället gå in på kontoret och plocka ur batterierna ur tangentbordet. Något misstänksam gör hon som som jag ber henne även om hon just där och då absolut inte ser kopplingen. Tangentbordet har nämligen aldrig varit inkopplad eller ansluten till hennes MacBook Pro.
Hennes dator slutar att scrolla och friden lägger sig igen. Det visar sig att på tangentbordet ligger en strumpa. En rentvättad strumpa vars make/maka ligger intill, inte på tangentbordet dock. Ett trådlöst tangentbord med halvtaskiga batterier och en strumpa leder till att två datorer scrollar, vilt. Den ena dator har haft tangentbordet anslutet, den andra har det inte.
Det finns buggar och så finns det strumpor.
