Det spelas just nu två hockey-VM, samtidigt. Ett mellan etablerade länder med en fungerande hockeykultur och så ett helt annat mellan ett gäng blåbärsnationer.
Österrike 3-23
Italien 0-30
Storbritannien 4-26
Norge 5-25
Siffrorna ovan är målskillnaden, innan matcherna som spelades den 17 maj. Räknas de om så har länderna:
Österrike -20
Italien -30
Storbritannien -22
Norge -20
Det skulle ha kunnat se ännu värre ut därför att alla som sett ishockey vet att efter en 7,8 mål så slutar det överlägsna laget att anfalla med samma frenesi. Energin sparas till en annan match. Det handlar också om sättet att spela ishockey. Italien har på det hela taget inte utvecklats de senaste 20 åren. Strategin att värva in mediokra NHL-spelare med dubbla pass har inte utvecklat den italienska ishockeyn. Österrike borde ha kommit längre. Det har grannen Schweiz gjort med i stort sett samma resurser, kultur och kunnande. Österrike ser ut som Österrike alltid har gjort, brist på taktiskt kunnande, insikt i hur moderna ishockey ska spelas och en oförmåga att läsa av motståndaren.
Storbritannien krigade tappert emot Tyskland men det är väl också det på hela taget det deras landslag har gjort i den hör turneringen. De är trevliga och artiga i intervjuerna men räcker det verkligen för ett världsmästerskap.
Bredd
Norge har en hockeykultur men saknar bredd så när nu en rad etablerade spelare inte utvecklar ishockeyn utan bara blir äldre så ser Norges landslag allt annat än imponerande ut men här finns i vart fall potential. Norge är normalt sett bättre och det finns en lång rad duktiga spelare i SHL och Hockeyallsvenskan. Norge komma att bli bättre så de hör trots allt hemma i A-gruppen medan de övriga faktiskt inte platsar i ett VM, hur charmiga och roliga de än må vara som spelare och som individer.
Visst, VM, ska användas för att breda och utveckla ishockeyn men då måste ju landet och laget också visa att de blir bättre.
