Ord har betydelse. De framkallar reaktioner, initierar debatter och de odlar stämningar. Av det följer att den som yttrar dem också har ett ansvar. Ett ansvar för vad deras ord kan leda till.
Timothy McVeigh kallades en ensam galning. Anders Bering Brevik är också den samma galningen, liksom Anton Lundin Pettersson och Brenton Tarrant. De är ensamma som gärningsmän men de är inte ensamma utifrån ett sammanhang där ord, uttryck och ideér ordnas. Ett högerextremistisk, rasistiskt sammanhang där konspirationer vävs samman och som ska förklara dagens situation. Det är en apokalyptisk värld där muslimer är invaderande, farliga främlingar som kommer hit för att erövra, ta över och stjäla vårt land och vår kultur från oss.
Publikt
Under många år så har de varit isolerade, ensamma och de har inte kunnat berätta, tycka och ventilera sina rasistiska uttryck publikt. De har haft sina slutna rum på IRC, i chattar och på Facebook. Det är i det sammanhanget ord har så stor betydelse. De har skrivit sina manifest och tecknat ned sina förvirrade planer som går ut på att när vi andra, vi som är viljelösa hjärntvättade får inte gör något så måste de. De anser sig tvingade att agera för att väcka oss. De har tankarna odlas inte bakom stängda dörrar i isolering. De eldas på tillsammans med andra via digitala mötesplatser. De är inte ensamma, isolerade galningar.
De här männen, för det är närmast uteslutande män, söker efter bekräftelse. De söker efter tecken på ett uppvaknande och ledare som rör sig i deras riktning. De söker efter tecken på tiden kan vara mogen, på att allmänhetens förakt inför deras ideér kanske håller på att förändras. De tror blint på sitt budskap. Det enda rena budskapet. Det enda rätta och över tid så ska vi andra också inse att vi måste stänga vår gränser, kasta ut alla som kan anses vara främmande – läs muslimer.
Tecken
Orden handlar om tecken och tolkningen är upp till dem. När politiska ledare beskriver folkgrupper, medborgare i vissa länder som kriminella, våldtäktsmän och odugliga så ligger det i linje med de här ensamma galningarnas uppfattning om hur verkligheten ser ut. När politiska ledare anklagar medierna, journalisterna och budbärarna för att vara folkets fiender så ligger det också helt i linje med de ensamma galningarnas verklighetsbild. De politiska ledarnas ord blir de bekräftelser de så hett och så länge har letat efter. Ord utlöser handlingar.
Det är inte detsamma som att de här ledarna är direkt ansvariga för skolskjutningar, terrorhandlingar och mord men de bär ett indirekt ansvar. Deras ord har betydelse och det har de ord du och jag väljer att använda också. Vi har alla ett val.
