Jag sitter i relativt lugn och ro och konfigurerar några webbplatser. Det är fredag och jag hyser en förhoppning om att bli klar relativt snart så att jag kan ägna mig åt annat – dvs plocka fram en god bok, se en tv-serie eller annan valfri syssla som inte är arbete. Detta efter en ”sån där” vecka.
Jag får snart ordning på saker och ting (tror jag) allt ser ut att fungera tills jag plötsligt kastas ut och inte kommer åt webbplatserna. Något konfunderad så börjar leta efter fel men kommer inte riktigt fram till vad det när som är fel. Jag pingar, felsöker, svär tyst för mig själv och sliter till slut fram telefonen och kopplar upp mig via den. Jodå, alla sajter finns där och de fungerar. Det är något fuffens med min uppkoppling, oklart vad för jag når resten av Internet – bara inte mina egna sajter.
Webbplatserna
Efter kundbesök där jag släcker eldar (akuta problem) fast det är fredag landar jag hemma igen och så pass när jag en förhoppning om att det kan handla om något slags tillfälligt DNS-fel. Det är det naturligtvis inte. Jag når fortfarande inte de egna webbplatserna. Fram med telefonen igen, jag har inte tid att felsöka eller fundera närmare över var felet sitter, inte just nu. Jag släcker ytterligare eldar, har ett planeringsmöte om GDPR och återvänder sedan till webbplatserna som fortfarande inte vill prata med mig.
Det är nu det liksom slår slint i skallen och jag ger mig en massa helt onödiga saker. Jag rensar DNS, startar om router, startar om dator, svär något mera högljutt. Mitt i allt detta så slår det mig – vår egen säkerhetslösning. Kan det vara så enkelt att jag helt enkelt lyckats att låsa mig ute?
Naturligtvis
Naturligtvis är det så. När jag satt och konfigurerade webbplatserna ändrade jag en del inställningar vilket resulterade i en snabb serie inloggningsförsök, alla misslyckade. Sedan drogs rullgardinen ned, säkerheten slog till och jag låstes ute, permanent.
Tydligen stängdes även min hjärna ned eftersom jag i högsta grad varit delaktig i att installera vårt skydd. Jag borde komma ihåg och känna till att det finns där men hjärnan är inte med mg. Jag letar istället förgäves efter helt andra lösningar på ett problem som inte är ett problem, eller fel. Det är som det ska vara och det är jag som är problemet.
Till slut, efter lång tid trillar poletten ned och med assistant av världens bästa Johan så lyfts spärrarna och allt fungerar.
Efter en ”sådan vecka” blev det en ”sådan fredag”.
Trevlig helg!
