Nu sitter jag här igen och ska få ihop något vettigt. En krönika, en samling rader där jag ska tycka något och som sagt det hade varit bra om det hade varit vettigt.
Det finns ett högst påtagligt och närvarande problem här – verkligheten. En verklighet som serverat ”en sådan där dag”. Ni vet en sådan där dag då du planerat en massa. Du är verkligen förberedd för just den här dagen. Du vet precis vad du ska göra, sedan ringer telefonen och den slutar inte att ringa förrän du sitter där ensam på kontoret och undrar vad det var som hände.
Störtdök
Nåja, ensam på kontoret, den stora tystnaden som infinner sig är ju onekligen en möjlighet så jag kastade mig över arbetsuppgifterna igen. Då brakade pling-helvetet löst vilket är en omskrivning för att någon av våra nättjänsterna dök, störtdök. För varje webbplats som dyker så kommer att pling, en varning och ett mail samt ett SMS. Det blir en väldig massa plingande.
Så jag lyfter telefonen, ringer vår suveräna leverantör som felsöker, analyserar och sedans edan startar om allting.
– Något är fel men jag vet inte vad, är beskedet vilket är fullständigt normalt i den här branschen.
Det är en av livets små mysterier som vi som jobbar inom den här branschen har lärt oss att helt bortse ifrån. förutsatt att allt fungerar efter den stora omstarten.
Fungerar
Allt hoppar igång och då infinner sig det stora pling-helvetet kapital 2. Det är då alla övervakningssystem ska berätta att nu fungerar allt som det ska.
Jag gav upp efter det. Packade ned min kompis, stoppade min andra kompis i fickan och åkte hem.
Vad har jag gjort idag?
Ingen aning.
Vad var det som hände?
Ingen vet men det funkar nu så …
Imorgon är en ny dag.
