När medier pekar finger åt varandra och agerar moralisk och etisk domare så blir det lätt fel, om inte annat så är det lätt att skjuta över målet.

The Intercept har sammanställt etiska övertramp av amerikanska medier i bevakningen av Donald Trump, gjort en egen ranking av hur pinsamt blundern är vilket kopplas till hur uppmärksammad rapporteringen blev.

Höga hästar

Det finns även en uppenbar risk i att kliva upp på för höga hästar – du kan ramla ned. The Intercept räknar upp tio olika rapporteringar som Glenn Greenwald anser är/var felaktiga. I några av de rapporterna så hänvisas till för nyhetskonsumenten anonyma källor. Vi får förutsätta att den som rapporterar vet vilka källorna är vilket betyder att de också är ensamma om att kunna bedöma deras trovärdighet. The Intercept kan inte veta vilka underlag som finns den rapportering som de här tio rapporteringarna bygger och det är på inget sätt unikt att saker kommer fram i efterhand som styrker tidigare rapporteringar. Notera nu att jag inte på minsta sätt försvarar CNN, Washington Post eller någon av de övriga som finns med på Greenwalds lista.Det kan naturligtvis även framkomma uppgifter som ger The Intercept rätt.

Jag försvarar inte heller felaktig rapportering, tvärtom så är det bland de grövsta fel du kan göra som journalist. Det är helt enkelt ett fel du inte ska eller får göra. Ändå – det är ett oerhört ansvar som The Intercept tar på sig genom att gå ut och stämpla tio rapporteringar som felaktiga.

Själv då?

Sedan kommer nästan alltid ett – själv då?

En motreaktion och motfråga som bottnar i att om du pekar finger mot andra så kommer en rekyl i form av en fråga om hur du städat framför egen dörr. Jag kan inte bedöma hur rätt eller fel The Intercept har i sin rapportering även om jag utgår ifrån att The Intercept är en seriös, noggrann och pålitlig nyhetsförmedlare. Det finns nämligen inte mycket som pekar på motsatsen. The Intercept är dock inte felfria utan The Intercept har begått bland det grövsta fel du överhuvudtaget kan begå som nyhetsmedia. The Intercept har röjt en av sina egna källor. En källa som greps av FBI och som dömdes till fängelse.

The Intercept fick en mängd dokument via den egna tjänsten som visselblåsare kan använda för att tipsa The Intercept. Dokumenten hade kopierats och sedan skickat till The Intercept. Det finns olika beskrivningar och olika uppgifter om vad som ledde fram till att FBI sedermera grep The Intercepts källa men en del i gripandet är att The Intercept lämnade över kopierade dokument som fortfarande innehåll de mikropunkter som den kopiator som använts lämnat i det som kopierats. Mikropunkter används för att identifiera skrivaren och när och var kopiorna gjorts. Punkterna är normalt sett inte synliga för det mänskliga ögat men kopiatorer använder dem för att kopior ska kunna spåras och identifieras. När The Intercept lämnade över kopior till NSA och FBI för att få en kommentar så fanns mikropunkterna kvar och the Intercepts källa kunde gripas.

I efterhand kan konstateras att källan förfarit oförsiktigt och det kan inte uteslutas att visselblåsaren hade kunnat identifierats ändå men det går samtidigt inte att komma ifrån att The Intercept serverade sin källa på silverfat. Källan hade bland annat mailat The Intercept från sitt artbete, ett arbete där hon hanterade hemlig information. Samma information som hon sedan kopierade och skickade till The Intercept.

Påhittade artiklar

The Intercept har också råkat ut för det värsta en nyhetsförmedlare kan låta ut för – en oärlig journalist som fabricerat texter, artiklar och sin rapportering. Den aktuella reportern ska ha skapat falska e-postkonton för att skicka påhittad information till sig själv och har skrivit flera artiklar som kan antas bygga på påhittad information. En artikel drogs tillbaka i sin helhet och flera andra korrigerades. Journalisters arbete bygger i hög grad på förtroende. Förtroende från läsare/tittare/lyssnare men även från kollegor, den egna redaktionen och från de egna cheferna. När saker ska bedömas, källor och uppgifter så är det i första hand den enskilda journalistens om gör bedömningen. Fabriceras uppgifter och källor av journalisten själv så är det förödande.

Granskning

Samtidigt, ska inte medier granska medier och ska inte mediernas misstag framhållas precis som alla andras misstag. Jo, det var just det – granskningen av makthavare borde rimligen även innefatta medierna själva eftersom de är makthavare. Medier har makt. Det blir en svår balansgång med risker på mer än ett plan.

The Intercept har granskat och rankat de största mediamisstagen i rapporteringen av Trump och Ryssland. Det är, oavsett alla risker, en allt annat än smickrande läsning där även stora, etablerade och seriösa medier gått vilse som, visar hur svårt det journalistiska hantverket är och vad som händer när källor inte kontrolleras, när tidspressen blir för stor och när vinklingen slår över. Sedan går det inte att bedöma källor eller deras trovärdighet. Det ska medierna hantera internt.

Källor

The Intercept 
New York Times
The Guardian
Washington Post