Du jobbar som företagskonsult. Det är ditt jobb att hjälpa företag och du skriver alltid sekretessavtal med dina kunder. Avsikten är att hela processen ska hållas strikt hemlig därför att rykten om en försäljning, att ett företag kan ha problem eller liknande kan påverka inte bara anställda utan även börsen i det fall det handlar om ett noterat företag.
Det är därför viktigt att informationen du får hålls under sekretess och det är lika viktigt att se till att obehöriga inte vet vilka dina kunder är, vilka du jobbar åt och vilka du träffar. Dina kunder skvallrar inte, inte dina anställda heller och inte potentiella köpare men din telefon och dina appar berättar allt för den som kommer över informationen. Appen som du använder för att hålla reda på alla dina favoritlag vet vilka kunder du har, var du har varit och vilka kunder du har träffat. Appen vet vilka restauranger du brukar besöka, var du bor, var du jobbar och den vet om du besökt en vårdcentral, varit hos tandläkaren eller om du regelbundet tar hjälp av en terapeut.
Sportappen samlar in all positionsdata om dig och det är inga som helst svårigheter att följa just dig eftersom appen följer dig ända hem. Från ditt hem följer den dig till ditt jobb och då du är ensam i hushållet om att jobba på det aktuella kontoret så är det lätt att koppla ihop ditt hem med dit jobb och därmed identifiera dig som enskild invid. Resten handlar bara om att följa prickar på en karta.
Ett annat exempel
Du jobbar på kontor och på en arbetsplats där en av cheferna anklagas för sexuella övergrepp. Det handklar inte om enskilda händelser utan om en chef som begått övergrepp under flera år. Till saken hör att denna chef har ett arbete som gör att hen ofta syns i offentliga sammanhang som representant för företaget och chefen har även hyllats och prisbelönats för sina insatser i det lokala näringslivet. Det är en högt utsatt chef med en offentlig position. Inom kontoret, internt, så är chefens övergrepp kända men utåt är det tyst. Ledningen ingriper inte, tystar ned och negligerar. Till slut är situationen så desperat att något måste göras och du tar kontakt med lokaltidningen med förhoppningen att sanningen ska komma fram. Tidningen publicerar efter ett tag stort uppslagna artiklar men ledningen agerar inte som förväntat utan nu inleds jakten på läckan.
Kort efter publiceringen så kallas du in till företagets chef som utan omsvep anklagar dug för att ha pratat med tidningen och chef säger också att de har bevis för när du pratat med tidningen och var mötena har ägt rum. Du får sparken med svepskäl som samarbetssvårigheter och arbetsbrist och dina karriärsmöjligheter inom branschen är högst begränsade, i alla fall i din hemstad.
Chefen har haft tillgång till dina positionsdata och även positionsdata från en av lokaltidningens journalister. Ni använder nämligen samma väderapp. Resten är inte svårare än att följa prickar på en karta.
Inget att dölja
Regelmässigt när diskussionen om vår personliga integritet kommer på tal så deklareras att ”jag är inte orolig för jag har inget att dölja”. Mitt svar är att jo det har du. Det har vi alla. Vi har alla saker som rör vår person som vi inte vill dela med oss med andra. Alla har en privat sfär som vi inte vill dela med oss av. Det kan vara besök på en vårdcentral eller ett sjukhus. Det kan vara besök hos en psykolog, en terapeut, ett behandlingshem eller någon annan som vi vill hålla för oss själva.
Jag har medvetet plockat exempel ur sjukhusvärlden därför att där råder en strikt sekretess, en mycket strikt sekretess som säger att allt är hemligt såvitt motsatsen inte sägs – alltså en omvänd sekretess.
Så jo, du jag och alla andra har en privat sfär och vi har rätt till en privat sfär.
