Jag pratar med min bil, med min klocka, min tv och jag pratar med min dator. Jag pratar och ser mina barnbarn, direkt, via FaceTime var jag än befinner mig i världen. När jag jobbar så kan jag välja valfritt verktyg, iPhone, iPad eller dator och det jag producerar finns tillgängligt på alla prylarna, direkt.
Det finns de som är rädda för utveckling. Jag älskar den. Det fanns en tid då min bil, en helt vanlig bil drog över 1,5 liter milen och ingen brydde sig. Bensinen var billig och det var få som brydde sig om miljön. Min lilla röda racer drar en tredjedel, släpper ut en bråkdel av vad dåtidens bilar gjorde och idag pratar alla om miljön.
Klocka
På min handled sitter en klocka som är tusentals gånger snabbaste än mina första datorer. Min Apple Watch är kopplad till allt, min e-post, meddelanden, bilder, min bil, min dator, iPad och iPhone. När flyger så påminner den mig om restid, gate och jag har min flygbiljett i den. Likt Dick Tracy så kan jag prata med min klocka och be den att göra saker. Den håller reda på var jag är, tänder lampan i hallen medan jag låser upp dörren och den berättar för mig när jag bör ska för att komma i tid till möten.
Den säger åt mig att andas och ställa mig upp därför att det förebygger hjärt- och kärlproblem. Den pushar mig och påminner mig hela tiden om att jag behöver röra på mig.
Telefon
Jag har svårt att i ord beskriva hur mycket min iPhone X betyder för mig och hur viktig den är i min vardag. Den är navet i min tillvaro och den innehåller praktiskt allt som jag kan behöva. Prestandamässigt så har den mer prestanda och kraft än mina första Mac-datorer, tillsammans. Den har en kamera av högsta klass vilket gjort att min Nikon systemkamera nästan fått gå i pension.Den är konstant kopplad till våt eget moln,. till iCloud och den har oavbrutet kontakt med alla mina andra prylar, MacBook Pro, iMac och iPad Pro. Jag kan styra min tv med den, mina lampor och inom kort kommer jag att kunna kontrollera kaffekokare och en massa andra prylar i vårt hem som blir alltmer uppkopplat.
MacBook Pro/iMac
Jag har ett rätt osentimentalt förhållande till mina datorer. Det är arbetsredskap och de ska fungerar, vara rapp, snabba och de ska göra det jag vill. Under många år drog jag runt med en MacBook Air, 11.6-modellen. Jag valde litenhet framför prestanda vilket betydde att jag inte heller hade en större bärbar dator än 11.6-tum. Efter tre MacBook Air valde jag en 13-tums MacBook Pro som sedan byttes till 15-tums modellen. På kontoret står arbetshästen, min urstarka Ardenner, en iMac 5K. Allt tungt arbete görs på den, inte så mycket för prestandan som för den stora skärmen. Min MacBook Pro 15-tum kan mycket väl mäta smyg med min iMac utom på en punkt, skärmen. Det jag aldrig trodde skulle ske var att allt det jag gör delas blixtsnabbt mellan alla mina datorer. Jag jobbar som jag alltid har gjort, lokalt och mot min lokala datorn, och allt delas direkt via vårt eget moln. Jag kan påbörja en redigering på jobbet, sätta mig i bilen och göra allt klart hemma utan att behöva flytta några filer eller dra runt med en liten bärbar hårddisk.
Spela
Jag var inbiten spelare under många år. Doom, Heretic, Wolfenstein och mängder av andra spel konsumerades tills en dag då jag plötsligt slutade att spela nästan helt. Visst kunde jag fastna för något spel ett tag, några veckor eller som mest några månader tills en dag för runt två år sedan då jag läste om ett nytt spel, eller snarare en ny version av ett gammalt spel med gamla kända figurer. I två års tid så har jag nu spelat Pokémon GO. Jag spelar i det närmaste dagligen även om det varierar i intensitet. Riktigt spelgalen var jag under några månader under jakten på nivå 40. Den sista nivån. Idag har spelandet landat i en något mera normal omfattning även om jag är medveten om att de som betraktar mig utifrån inte heller med.
Bloggande
Föregångaren till Macken X var en slags digital dagbok på nätet som handlade om datasäkerhet. På den tiden hette det inte blogg därför att ordet inte fanns men jag skrev i alla fall precis som jag skriver idag. Macken X har stadigt vuxit och idag är det en sysselsättning som kompletterar min omvärldsbevakning. Jag skriver om det som intresserar mig och jag har en skara trogna läsare.
Jag skriver för att jag tycker det när roligt, för mitt höga nöjes skull, inte för att jag måste eller för att det är mitt levebröd. Efter över 25 år som journalist så skriver jag för att det är roligt. Missförstå mig rätt nu, det var roligt att skriva som journalist men nu skriver jag det jag vill, när jag vill och jag skriver om vad jag vill.
Uppkopplad
Min omgivning betraktar mig som den mest uppkopplade person de känner men det är egentligen inte sant. Klockan 19.00 kopplar jag ned, automatiskt och efter den tidpunkten är det bara mina närmaste som kan nå mig direkt. Notiser, meddelanden och mail tas emot men mina prylar är tysta fram till 07.00 morgonen efter. Min iPhone tillbringar mer tid i sin laddare, kvällar och helger, än jag använder den och en test som hag gjorde under flera månader visar att jag använder min iPhone väl under genomsnittet som ligger på runt fyra timmar per dag. Jag ringer färre samtal än jag tar emot och jag kommunicerar mer via SMS/Meddelanden och mail än jag ringer. Det här vet jag också för det jag mätt och testat.
Jag surfar inte runt på nätet som förr, inte planlöst i jakten på något nytt, coolt och häftigt. Jag surfar i själva verket nästan inte alls för alla nyheter kommer till mig, via RSS, och jag prenumerera idag på fler tidningar än någonsin – via tidningstjänster där jag kan byta tidning lite hur jag vill.
Musik och film
Jag köper inte musik. Jag hyr den via Apple Music.
Jag köper inte videofilmer utan har HBO Nordic, Netflix, CMore, ViaPlay och en rad andra tjänster, eller det är är inte riktigt sant. Jag köper faktiskt film men jag har den lagrad digital, i iTunes.
Jag har slutat att se på tv, vanlig, tablåstyrd tv. Det är i så fall direktsänd sport som jag föredrar att se via min Apple TV därför att sändningarna då håller bättre kvalitet och de är hyggligt reklamfria. Ser jag på ”vanlig” tv så ser jag på BBC eller SVT, public service, där du fortfarande kan se en film utan avbrott och de har Stephen Fry och David Attenbourgh.
Jag ser på tv då det passar mig och jag har ett urval som jag som barn bara kunde drömma om, eller inte ens det heller egentligen. Min fantasi räckte inte till fast jag ser fortfarande westerns med John Wayne och jag varvar klassiker med fantastiska rymdepos men då flyttar mat ut i vardagsrummet där det finns en HD-projekt med 6:1 ljud.
Digital värld
Jag rör mig i en digital värld med en massa människor som jag aldrig träffat men som jag förmodligen känner bättre än människor jag jobbat med i flera år.
Med allt detta runt mig så kan jag konstatera att det inte var bättre förr, bara krångligare, mer komplicerat och inte tillnärmelsevis lika roligt.
