Det var den första Mac som jag kände att jag ville ha, inte för operativsystemet, inte för funktionerna utan därför att den var så oerhört vacker.

IMac G4, för så hette den, såg jag först uppställd på ett helt svart skrivbord med inte så mycket som en penna, förutom den elegant designade datorn. Det var inte mitt kontor men jag smet in, satte mig i stolen och bara tittade på den vita, halvrunda datorn med sina genomskinliga högtalare, sin mus och tangentbordet.

Det var ljusår ifrån de fula, beiga, Windows-datorerna som dominerade marknaden men den var dyr så det blev aldrig någon iMac och jag lämnade inte Windows-världen den gången. Det blev i alla starten till att lämna Windows-världen. För där, just där, vid det svarta skrivbordet fattade jag varför Apple var annorlunda.

Gällivare

I en bil på väg till Gällivare flera år senare. Så många år senare att iMac 4G var obsolet för länge sedan frågade en god vän om jag kände npgon som ville köpa hennes gamla dator – en vit iMac G4, komplett med tangentbord och högtalare. Jag tvekade inte en sekund utan köpte datorn. Den fungerar fortfarande och den har hedersplats på vårt kontor. Den delar plats med Apples första iPhone, som också fungerar.

Jag har inte använt datorn till någonting egentligen. Jag installerade en skärmsläckare i den, ett akvarium så det kan den användas till – som ett akvarium.

Det är fortfarande den vackraste dator jag vet.