Natten mot lördag, svensk tid, så gick världens bästa boxare ur tiden. Muhammad Ali blev 74 år. För mig, som hade honom som idol från unga år så var Ali lika mycket boxare som en kämpe utanför ringen. Han tog ställning mot Vietnamkriget, blev av med sin titel och rätten att boxas under tre år. Han talade och slogs för de svartas rättigheter i ett delat USA.

Ali var på ett sätt och ett tag nästan större än livet själv. Han var en mästare på att skapa uppmärksamhet runt sina matcher. Han var ett PR-geni som bitvis var så politisk inkorrekt som en världsmästare i boxning någonsin kan vara. Han bytte namn och förkastade sitt slavnamn, gick med i en svart muslimsk organisation, Nation of Islam, och utmanade det amerikanska samhället mer än någon annan.

Tungviktstiteln

I ringen avslutade han sin karriär med siffrorna 56-5. Femtiosex vinster och bara fem förluster. Han tog tillbaka tungsvikstiteln tre gånger och hela tiden pratade han. Ali verkade aldrig tystna. Han skrev poesi för att berätta hur han skulle vinna och i vilken rond.

Det är den allra grymmaste ironi att den sjukdom som präglade hans sista år, Parkinson, till slut var det som tystade honom. Alis hjärna fungerade men inte hans röst. Han sista stora framträdande blev då han tände den olympiska leden vid OS i Los Angeles 1996 redan då svårt märkt av sjukdomen.

Två bilder

På mitt kontor står två originalbilder inramade. Den första bilden togs i februari 1965. Ali sträcker händerna över en knockad Sony Liston. Det var returmatchen, ett år senare i maj 1965, då Ali besegrade Liston på poäng. En match där Liston var storfavorit och där Ali betedde sig som en galning vid invägningen. ”I am The Greatest” förkunnade Ali efter segern och tillade att han hade chockat hela världen.

”I am the greatest! I shook up the world. I’m the prettiest thing that ever lived”

Det gjorde han efter returmatchen, 1965, också. Ali var den störste.

Den andra bilden är en från en annan match där Ali var lika nederlagstippad. Bilden är från den åttonde ronden i matchen mot George Forman, den 30 oktober 1974. Ali manövrerade ut Forman, hängde på repen, pratade oavbrutet och lät världens då mest hårtslående boxare slå sig trött. Sedan i den åttonde ronden dansade han ut ur ringhörnet och skickade Forman i golvet i en serie slag som levererade med kirurgisk precision.

Den gången chockade Ali verkligen en hel värld. Ingen hade trott att den 32-årige Ali skulle ha en chans mot den 25-årige regerande tungviktsmästaren George Forman som hade pulveriserat Joe Frazier.

Sov Gott Champ!

Länkar

The Guardian – 25 of The best photographs of the legendary boxer

Wired – The Death of The Champ

SVTPlay – Muhammad Ali