Den spanske dokumentärfilmaren Alvaro Longorias film The Propganda Game finns sedan en tid på Netflix och det är en häpnadsväckande uppvisning av Nordkoreansk propganda. Longorias huvudpoäng är att vi i väst inte förstår Nordkorea, att vi försöker klistra våra egna värderingar på landet.

Ingenting är vitt eller svart utan snarare grått och Nordkorea är inte den stenhårda diktatur väst anser. Det är ett försåtligt försök att tona ned förtrycket av ett helt folk och  tona ned övergreppen, svälten och fånglägren. Alvaro Longoria menar att väst missförstått, att bilden inte är enhetlig och han inleder sin dokumentär men musik och bilder som kunde vara klippt ur vilken propagandafilm som helst. Det är skrattande människor, bröllop, fester  och allt till pompös musik.

Kritik

Visst, det finns antydan till kritik. Amnesty får mycket kortfattat uttala sig liksom FNs sändebud för mänskliga rättigheter men det är mycket korta brottstycken i en film som i allt väsentligt ställer sig på en sida, Nordkoreas.

Hela filmens budskap är att vi inte förstår Nordkorea och vi inte bör ta ställning för eller emot. Så praktiskt och enkelt. Nordkorea finns i en slags gråzon där ingenting är vad det synes vara så då slipper vi ta ställning. Alvaro Longoria har inte ens problem med att hans guide är spanjoren Cao de Beno som vandrat igenom de flesta kommunistpartier och som nu är en slags goodwill ambassadör för Nordkorea. Tvärtom så redovisar Alvaro Longoria det i sin film.

Ironi

De ironiska i sammanhanget är att den här Nordkoreanska propagandafilmen inte kan ses i Nordkorea. Netflix är inte tillåtet och släpps inte in i landet lika lite som Internet eller fria medier.