Twitter är idag en högljudd mötesplats. Närmast att liknas vid en mötesplats där folk kliver in, äntrar talarstolen, vrider upp ljudet på högsta volym och sedan basunerar ut vad de vill ha sagt. Sedan lämnar de mötesplatsen och nästa talare tar plats och gör samma sak. Mastodon är något helt annat. Här rör sig diskussionen, debatten framåt i mycket lugnare tempo – som Twitter var förr.

Twitter är idag en mötesplats för högljudda monologer, när inte ägaren Elon Musk, drar förbi och och ställer till det med några nyckfulla infall. Nättrollen, hatspridarna och extremisterna är tillbaka. Insläppta av Elon Musk. Det är högt tempo, massor av inlägg som rullar förbi och det är högljutt, bullrigt och polariserat. Det är mer monolog och mindre utbyte av åsikter. Elon Musk har liknat Twitter vid ett torg och det är i så fall ett torg där alla skriker i munnen på varandra och det är bara det med en rejäl plattform i ryggen som lyckas få ett visst genomslag. Få eller ingen lyssnar, alla skriker.

Mastodon

Mastodon är annorlunda, något annat. Det är den där lummiga parken som ligger några kvarter bortanför Twitter-torget. Här och var sitter det folk och pratar med varandra, i ett lugnt, stillsamt tempo. Det finns gott om plats, det är nästan lite ödsligt här och var men de människor du stöter på kommunicerar med dig, lyssnar på dig – innan de eventuellt går vidare ellr slår sig ned i din närhet.

Applåderar

Det finns de som applåderar Elon Musk och som ser honom som riddaren i den vita rustningen som dragit in med sina pengar för att rädda det fria ordet, vår yttrandefrihet och som ser honom som räddare av Twitter men genomgående så är mediabilden av Musk en annan. Alla hackar på Twitter och alla hackar på Elon Musk för att uttrycka det enkelt. Twitter uppvisar också tydliga tecken på att knäa under teknik som inte underhålls och avsaknaden av moderatorer och övervakare blir alltmera tydlig. Driftstörningarna kommer allt tätare och att döma av rapporterna inifrån Twitter så vilar alltmer ansvar på allt färre. Risken att ett enda misstag kan få vådliga konsekvenser har ökat.

Skönmålning

Min beskrivning av Mastodon ovan må vara en skönmålning och en lätt romantisk beskrivning. Naturligtvis bygger den på ett visst inslag av nyhetens behag. Det brukat som bekant ta ett tag innan vi hittar saker som vi retar oss på men sociala medier består av individerna som befolkar tjänsten och här finns en tydlig skillnad. Twitter är större, mycket större vilket bidrar till ett snabbare, mer uppskruvat flöde men det finns också tekniska skillnader. På Mastodon har du tre val av hur du vill att ditt flöde ska se ut – Federated innehåller mest inlägg då det är inlägg plockade från hela tjänsten, Home är ett större närområde medan Local är de du följer. Du kan styra ditt flöde och få det att se ut och innehålla det du vill – i princip.

För mig så är huvudproblemet med Twitter att det är en “one man show”. Den vita riddaren som säger sig står för yttrandefrihet vill tvinga på mig de inlägg som han anser att jag ska se. Han tycker inte att jag ska få använda det program som jag vill använda. Han är en envåldshärskare, en diktator som tror att världen roterar kring honom och hans person. Allt tal om valfrihet, yttrandefrihet är bara det – skitsnack. Det är den stora skillnaden – det finns ingen Elon Musk på Mastodon.