Copenhagen Cowboy har regisserats av Nicolas Winding Refn, som tidigare gjort den mycket sevärda Pusher-trilogin. Nu ger han sig i kast med något slags omöjligt, konstnärligt filmprojekt, Copenhagen Cowboy som fått en del kritiker att jubla i högan sky över fotografin, stämningen, tonen, färgerna och jag vet inte vad.
Det är en en tv-serie där proffstyckarna sätta näsan i vädret och avfärda oss andra som inte är med på tåget att vi inte förstår oss på stor konst. För oss som inte gör det, förstår oss på stor konst, så är det här ett plågsamt, utdraget, långsamt, händelsefattigt dravel.
Miu
Vi får följa Miu som köpts av ett sjaskigt horhus som drivs av ett syskonpar, för att hon sägs bringa tur i Köpenhamns kriminella underjord. Systern som passerat 60 (gissar jag) med marginal vill bli gravid och det är det som Miu ska hjälpa till med. Miu i blå träningsoverall går runt bland prositituerade och andra figurer som finns runt huset där hon vistas. Berättandet är som sagt långsamt, plågsamt, och tv-serien är som en blandning mellan Keve Hjelms Godnatt Jord (kommer någon ihåg den?), Twin Peaks och ett insomningsband på kassett. Twin Peaks ska alltid nämnas så snart något är obegripligt men det finns en väsentlig skillnad mellan Twin Peaks och Copenhagen Cowboy – Twin Peaks var bra, nyskapande och fängslande.
Gav upp
Tipset i det här fallet är inte ett tips på något annat än en tv-serier som du kan hoppa över. Du kommer inte att missa någonting och jag ska erkänna att jag gav upp, tålamodet tog helt slut efter tre avsnitt. Detta må vara stor konst och i så fall erkänner jag utan omsvep att jag inte förstår mig på det – stor konst.
0 kommentarer