Det finns inget ljus i Blonde, även om strålkastare, fotoblixtar lyser upp scenerna. Det är nattsvart och under den första halvtimmen blir Norma Jean Baker utsatt för ett mordförsök av hennes mor, övergiven på ett barnhem och misshandlad.
Ana de Armas är lysande i filmatiseringen av Joyce Carol Oates “Blonde” men det här är en helt igenom nattsvart skildring av filmikonens liv – från tiden som liten flicka med en mamma och en frånvarande far. Det är en historia om övergrepp, våldtäkter, aborter och ett högst olyckligt liv i rampljuset.
Misär
Det är en resa mot ett oundvikligt självmord som fått kritik bland annat för skildringen av Marilyn Monroes två illegala aborter. De skildras som uppslitande, mot hennes vilja och som mycket skrämmande upplevelser, precis som hela filmen i övrigt. Det är brottstycken ur hennes liv, filmiskt vackert då Andrew Dominik hoppar mellan svart/vita sekvenser, helbreddsbilder, smala fyrkantiga bilder och bilder i sepia.
Ljussatt
Det är vackert ljussatt och ur konstnärlig synpunkt ett skickligt hantverk. Problemet är allt allt är brutalt närgånget skildrat och att ljuspunkterna i Marilyn Monroes liv är så få. Det är misär, våld och ett livslångt utnyttjande i jakten på en fadersfigur – som hon flera gånger gifter sig med. Det här är en två timmar och 47 minuter utdragen beskrivning av övergrepp där problemet är betraktaren slutar att ta in scenerna – det blir för närgånget, för mycket misär, för svart – för mycket helt enkelt.
Du hittar Blonde på: Netflix
Betyg
0 kommentarer