En av TV4:s reportrar får inte skriva om politik längre. Han skrev “Ebba Slebba” i ett anteckningsblock som hittades, blev en snackis i sociala medier och då rullade den stora ängsligheten in och han stängdes av från att skriva om politik.

TV4 har grötmyndigt förklarat att deras opartiskhet kan ifrågasättas och det får icke ske. Så fint då, journalistiska principer ska hållas högt, vårdas och skyddas. Trovärdigheten säger TV4 är så viktigt att lite klotter i ett blick portar en av deras medarbetare från sitt vanliga jobb. Nu får reportern skriva om annat.

Passivitet

I en atmosfär där du aldrig, på några villkors vis får begå ett misstag, aldrig ta ett felsteg, inte ens snubbla lite lätt odlas passiviteten. Det enklaste sättet att aldrig begå ett misstag är som bekant att aldrig göra något. För egen del är jag oerhört glad över att mina gamla anteckningsblock från tiden som journalist inte har hittats eller att allt det som sades inne på redaktionen inte avlyssnades. Det var en bitvis hård jargong, ryckt ur sitt sammanhang kunde den absolut tolkas som hjärtlös, utan empati och ibland nästan rå. Det är en försvarsmekanism som kommer med yrket. Åker du ut på trafikolyckor, brottsplatser utan att riktigt veta vad du kommer att möta så stålsätter du dig och efteråt när det vet vad du sett så är jargongen ett sätt att hålla de jobbigaste känslorna borta.

Ursäktar det “Ebba Slabba”?

Måste “Ebba Slebba” överhuvudtaget ursäktas om reportern ifråga lämnar korrekta, väl underbyggda och korrekta rapporteringar – det vill säga gjort sitt jobb?

Det viktiga är inte vad hen skrivit i ett block utan hur hen skött sitt journalistiska uppdrag.

Balanserat

Du kan, som journalist tycka en sak, men ändå se till att det du rapporterar är balanserat, att alla får komma till tals och du kan göra ett fullgott jobb även om du klottrar “Ebba Slebba” i ditt block. Här handlar det mer om att saken landat i sociala medier, att TV4 omnämns och det handlar om att ha blivit ertappad och i första hand inte om något annat. Det är en ängslighet utöver det vanliga och något som på sin höjd skulle ha föranlett en reprimand om att hålla reda på dina anteckningsblock, inget mer.

Sen skulle det ha blivit en anekdot på nästa firmafest, inget mer.

Det är på det hela en skitsak som skulle ha stannat där, inget mer, men så rullade den stora ängsligheten in.

Spelar det någon roll om det handlar om tv-serien Ebba & Didrik eller Ebba Busch?

Nej, inte det minsta; det är fortfarande en skitsak.