Någon säger något dumt, några förflugna ord, då smäller det – ett upprört och indignerat inlägg på Twitter med namn och bild. Förövaren ska hängas ut på nutidens moderna skampåle och huvuden ska rulla.
Varning: skribenten använder svordomar.
Nej, tänker nu inte på det ”ålarens” (män) som tror att en dickpick är ett helt okej sätt att starta en konversation. Förutom att de begår ett brott så har de också landat fullständigt fel i sin uppfattning om hur du kommunicerar med en annan människa – speciellt en annan människa som du är attraherad av.
Konfrontationer
Det handlar om rätt vardagliga konfrontationer, lite gnissel, lite höjt blodtryck och några raders meningsutbyten. En skitsak som plötsligt ger alldeles för stort utrymme därför att någon känner sig kränkt. Det senare är det värsta som du kan råka ut för i dagens moderna mediasamhälle. Fan ta dig om du kränker någon annan, då bryter helvetet ut på riktigt på Twitter, Facebook eller var nu krigsskådeplatsen råkar vara. För det blir snabbt ett krig, nyanslöst, där det tycks vara en sport att missförstå. Det är ett rätt trist debattklimat som av outgrundlig anledning anammats av våra politiker. Missförstå, bygg argument och så missförstår du igen, alltid lurar det någon.
Tonläge
I detta tonläge tycks vi nu helt oförmögna att föra ett vettigt samtal på vuxen nivå. Det räcker med 2-3 meningsutbyten så får du veta att du är en fullständigt idiot och att ingen är imponerad av det du gör, säger eller hur du ser ut. Nu har detta drabbat mig i mycket liten omfattning men jag kan läsa innantill. Mitt enda någorlunda färska exempel är att jag fick veta att jag satt och låtsades att Kina inte var en diktatur efter ett inlägg där jag refererade till en artikel skriven av nyhetsbyrån Bloomberg om att Kina ville ha ett hemligt konto på TikTok. Den som reagerade läst inte innantill, läste inte Bloombergs text och brydde sig naturligtvis inte om att läsa någon av alla de texter som jag skrivit om diktaturens Kina. Jag fick veta att jag var en naiv lallare som ingen var imponerad av – tre inlägg senare och som svar på min fråga varför han var så förbannad.
Vapen
Förutom att be folk att dra ända in i aftonsången så används också namn- och bild-publiceringar som ett vapen. Någon beter sig mindre klokt, någon missförstår och sedan landar det i ett upprört inlägg där den du blivit förbannad på hängs ut med namn och bild i sociala medier. I botten finns ett obehagligt inslag av hämnd och blir du utpekad så är du chanslös hur oskyldig du eller du du påstås ha gjort än är. Du döms och avrättas i ett enda inlägg.
Innan du nu jagar upp dig så fundera på om jag tycker att det är okej att bete sig ett svin, skicka dickpics, inviter till mottagare som sagt ifrån, som har sagt nej eller om jag försöker hitta hitta ett frikort för vilka dumheter som helst. Tror du dessutom att jag talar i egen sak så ber jag dig att leta fram ett exempel innan du rullar mig i tjära och fjädrar.
Humor
Humor är svårt på nätet, ironi är hart när omöjligt. Ger dig du på satir så kommer du att köra i diket tämligen omgående, eller rättare sagt någon som missförstår kommer att se till att diskussionen landar där.
Förr (och nu kommer det) så ryckte du på axlarna, konstaterade att den du just haft lite gnissel med högst sannolik är dum i huvudet och sen gick du vidare. Varenda liten skitsak resulterade inte i att alla kommunens anslagstavlor fylldes med indignerade långa pamfletter där någon hängdes ut, med namn och bild. Nu är ju saker och ting mycket enklare, mycket snabbare och blir du förbannad på någon och vill lätta på trycket så räcker det som sagt med ett enda inlägg i sociala medier.
Det var inte bättre förr, inte på en fläck men fan vet om vi ändå inte var lite bättre på att inte gå i taket för minsta skitsak. Vi ryckte på axlarna, rundade idioten och gick vidare.
Du vet, den analoga varianten av att bara scrolla vidare.
0 kommentarer