blank

Dick Tracy var en tecknad seriefigur som hade en helt fantastisk klocka på armen som han kunde göra nästan allt med. Då var en sån klocka bara något som fanns i seriernas värld. Nu har jag en sån klocka på handleden, en Apple Watch. Min första dator hade blott två diskett-stationer och mitt första modem kommunicerade i 1200 baud.

Min första dator var en Commodore PC10 med två diskettstationer, 360KB vardera. Programmet du skulle användas med MS-DOS sattes i det över facket och det du skulle lagra i det nedre. Du fick vackert leva med att göra en sak i taget och multitasking var inte att tänka på. Jag vet inte om ordet ens användes i datorsammanhang. Jag skrev med ett ordbehandlingsprogram som hade det fina namnet Cicero. Skärmen hade färg, en färg om du inte räknar svart och min första skärm hade orange text. Strålning var ingen problem på den tiden och skärmen lös fortfarande, du kunde läsa texten flera minuter efter det att datorn och skärmen hade slagits av.

Mitt första kontor var inne under en trapp, en skrubb.

Hårddisk

Stegvis byttes delar av den första datorn ut, 720KB disketter kom liksom en hårddisk som kostade runt en ordinär månadslön med en grotesk kapacitet – hela 5MB. Jag köpte ett grafikkort med åtta färger och sedan kom modemen. Det första jag köpte och installerade kommunicerade med hela 1200 baud. Innan jag kopplade upp mig så fick jag peta upp dörren till skrubben, ropa ut i lägenheten att nu skulle jag göra just det, koppla upp mig, och ingen fick lyfta telefonluren. Då bröts uppkopplingen nämligen.

Vi köpte hus och nu blev skrubben mer ett riktigt kontor. Modemen hade bytts ut mot US Robotics av olika sorter och på kontoret stod 3-4 datorer, sammankopplade i det som var Artic BBS. Bulletin Board System, BBS, var föregångaren till Internet och det var ett nät vars datorer du ringde upp. De flesta tillhörde nätet FidoNet. Telefonräkningarna var ansenliga, i storlek, och kostnaderna för att driva Artic BBS översteg vida de slantar som kom in i form av lite sålda program, en och annan konsultkrona.

Blixten

En sensommardag satt jag på verandan hos en god vän med en whiskey i handen och tittade ut mot en utsikt i riktning mot vårt hus. Mörka moln hopade sig vid horisonten plötsligt brakade det loss och en blixt gick rätt ned ungefär där jag beräknade att vår telestation låg. Jag lånade telefonen, ringde upp Artic BBS som inte svarade. Blixten hade tagit samtliga modem, fyra stycken. Lödkolv, inköpta kretsar, relän, räddade två modem. De övriga två fick ersättas och kom då ihåg att ett enda US Robotics modem kostade i storleksordningen 7-8 000 kronor.  Någon som är bättre än jag får räkna ut vad det är i dagens pengavärde.

Utvecklingen gjorde allt vad BBS:er heter obsoleta, liksom modem och alla mina datorer. Prylar byttes och en dag fick vi erbjudandet av Telia att skaffa Asymmetric digital subscriber line (ADSL) – en någorlunda fast uppkoppling med den svindlande hastigheten 8/2, alltså 8Mb/s ned och 2Mb/s upp. Det senare var i realiteten knappt 1MB/s.

Uppgradera

När andra senare kunde uppgradera till 24MB/s fick vi veta att Telia inte ville bygga ut vår telestation. Den var för gammal och vi var för få ute på landet. Det började att pratas om fiber och allt såg lovande ut, den sommaren skulle det Örja att grävas, bara Skellefteå Kraft skrev under avtalet. En skandal senare och en bolagsstyrelse senare så låg avtalet fortfarande ounderskrivet och vi fick dras med ADSL en tid ytterligare. Då hade jag lämnat Windows-världen bakom mig, en klok son hade upptäckt Apple och inte lyssnat på en konservativ far som bet sig fast vid en Windows Mobile-telefon och en bärbar Dell alldeles för länge.

MacBook

Jag hade en vit MacBook och köpte en gråimporterad iPhone 1 vid första bästa tillfälle. Vi drog en egen linje för ADSL så slapp jag sitta och skrika att låta bli telefonluren. Jag testade uppkoppling via satellit och såg till min stora förvåning hur en video startade direkt. Buffringen existerade inte men uppkoppling via satellit var alldeles för dyrt och efter tre månaders test- och gratisabonnemang så var det äventyret över.

Ungarna lämnade boet och jag skaffade kontor inne i stan, en iMac och en MacBook Air 11.6-tum. Min iPhone var flera hundra gånger mera kraftfull än min första PC och på kontoret hade vi smått fantastiska 100/100MB/s uppkoppling. Hemma, ute på landet var det fortfarande ADSL 8/2Mb/s.

Teknik

Prylar har bytts och jag köper alldeles för mycket teknik. Nyligen drogs det in 1GB/s nät i bostadsrättsföreningen där vi bor. Huset på landet år sålt för flera år sedan, MacBook Air har ersatts med en iPad Pro och på kontoret står en iMac 5K och på hemmakontoret en Mac mini kopplad till en 34-tums Widescreen skärm.

Mäter jag min uppkoppling nu så är hastigheterna närmast löjliga, 700, 800, 900 Mb/s båda vägarna.

Mina lampor styrs av Siri liksom perkulatorn (kaffe-kokare) och det var länge sedan jag behövde skrika åt resten av familjen att inte lyfta på luren. Vi har ingen fast telefon längre och har inte haft på åtskilliga år. Den tv som när jag var liten hade en (1)  tv-kanal (testsändningar för kanal 2 startade ungefär när jag började mellanstadiet) har nu flera kanaler län jag ids räkna till. Jag har tillgång till tv-serier, film och direktsänd sport dygnet runt.

Jag har ingen dagstidning längre, läser aldrig tv-tablåerna men konsumerar mer tidningar än någonsin. Allt det här är utveckling i rekordfart och på min handled sitter den klocka jag drömde om som barn – en Dick Tracy-klocka som jag kan kommunicera med, skicka meddelanden, titta på bilder och även prata med.

5 1 rösta
Article Rating
0
Vi vill mycket gärna höra vad du tycker - kommentera mera!x
()
x