Svenska Akademin har stämt Nordisk Motståndsrörelsen och Nordfront och åberopat en 61 år gammal lag som sällan eller aldrig använts tidigare. Akademin vill kunna styra vem som får citera gamla klassiska författare och i vilket sammanhang det är tillåtet att göra det. Dessbättre får förlorade Svenska Akademin i en rättsak som aldrig skulle ha nått tingsrättens dörrar överhuvudtaget.
I texter som publicerats på nazistiska Nordfronts webbplats så har Nordisk Motståndsrörelse citerat texter som skrivs av Esaias Tegnér, Viktor Rydberg och Verner von Heidenstam. Svenska Akademin har åberopat en lag, 61 år gammal lag där Akademin har. rätt att försvara gamla klassiker om verken används i kränkande och/eller nedsättande sammanhang. Lagen har aldrig använts, det finns inga prejudikat eller domar som kan ge vägledning och lagens förarbeten är mer än 61 år gamla. Det är sp jurister gör för att inte gå vilse i juridiska irrgångar. Du läser lagtexter, kollar avkunnade domar och lagens förarbeten där lagstiftarens intentioner ska komma till tals. I det här fallet finns alltså inga domar och att säga att förarbetena skrevs i en annan tid är en mycket mild beskrivning. Förarbetena är gammal otidsenlig skåpmat som ingen vettig jurist skulle ens komma på tanken att dra fram idag.
Förlorade
Nåväl, Svenska Akademin förlorade med hänvisning till yttrandefrihet och till att det faktiskt finns en lag som gör att upphovsrätten inte gäller (med undantag) 70 år efter skaparens död. Det som är förvånande är att akademin överhuv uttaget kommit på tanken att driva detta mål eftersom det är rätt uppenbart att en urgammal lag faktiskt inte sopar undan svensk grundlag. I synnerhet inte när det inte finns tydliga intentioner från lagstiftaren, den gången, att lagen skulle kunna användas för att förbjuda nazister att gilla svenska klassiker och klassiska författare. Får det är ungefär där vi hade hamnat om Svenska Akademin hade vunnit målet, om inte domen hade överklagats och vi hade gått dra ärendet ett varv till i Hovrätten och kanske ända upp till HD.
Snille och smak
Svenska Akademin har som valspråk “Snille och smak” där snille ska tolkas som talang, begåvning och smak som ett slags finare estetisk uppfattnings- och omdömesförmåga. Det är inte jag som påstår det – det gör Svenska Akademin själva.
Den här gången däremot hade akademin otur när de tänkte och nazisterna vann – tack och lov.
0 kommentarer