Gina Carano har en framträdande biroll i Disneys the Mandalorian. Hon har också ett Twitterkonto där hon ventilerar sina åsikter. Hon gillar Trump, tycker inte att folk ska bära munskydd och så tycks hon ha en viss fallenhet för en del konspirationsteorier. Nu har det dragits igång en kampanj för att hon ska sparkas från tv-serien.

När blev vi så lättkränkta? När förvandlades sociala medier som en rastplats för alla de som skriker på avgångar, avskedande och bannlysning så fort någon stackare sagt något mindre genomtänkt?

Jo, jag kan hålla med om att sladdarna i Gina Caranos hjärna inte tycks vara dragna riktigt som de flesta andras men än sen då?

Sparken?

Släng dig i väggen!

Kränkta ungdomar

Det är lätt att landa i ett resonemang om att det  “det var bättre förr” eller att på ett rätt trist sätt ta avstamp i “dagens unga” men det här handlar inte om en generation lättkränkta ungdomar utan om ett helt folk, ett helt land eller en hel värld som plötsligt kräver att huvuden ska rulla för minsta skitsak. Alldeles för många av er tillhör en lättkränkt grupp som ringer kvällstidningarna så snart ni hittat ett grillchips i en påse med dillchips. Då är “hela er kväll förstörd”.

Det handlar snarare om hur vi använder sociala medier och hur en del av oss tydligen tycker att det är lämpligare att gnälla på grannens taskiga musiksmack och höga ljudnivå på Twitter istället för att göra det mest logiska – kliva över till grannen och be hen att skruva ned. Sociala medier har förvandlats till en avstjälpningsplats för “arga lappar”. Ni vet de handtextade meddelandena som ibland dyker upp i tvättstugan, den gemensamma, och som påfallande ofta handlar om att det antingen är ostädat eller att någon har glömt att tömma “luddfiltret”.

Medelålders vita män

Det sägs att vi vita medelålders män är värst och det kanske är så. Kanske är den här krönikan bara ytterligare ett bevis för att så är fallet. I så fall har jag gått i min egen fälla. Det må bära eller brista ty jag är uppfattar inte mig skälv som lättkränkt. Oavsett det så tillåter jag mig att ha en åsikt för det är vad detta handlar om. Enskildas misstag, de halkar med käften eller tangentbordet och istället för krav om avgång och språken borde vi säga åt dem “be om ursäkt så kan vi gå vidare sen”.

Justine Sacco är en av de mer kända exemplen. Hon hade fått nytt jobb, skulle flyga till Sydafrika och postade inlägget ovan precis innan hon klev på flygplanet. När hon landade hade hon inget jobb längre. En uppretad Twitter-mobb hade lyckats få henne avskedad. InterActive Corp sparkade henne medan planet var i luften och meddelade Justine Sacco att hon inte längre jobbade som kommunikationsansvarig.

Ja, inlägget är synnerligen korkat formulerat och som kommunikationsansvarig borde hon veta bättre men sparken?

Släng dig i väggen!

Kör illa

New Media Strategies, en mediabyrå hade Chrysler som en av sina kunder, fram till dess att en av deras anställda skrev:

“I find it ironic that Detroit is known as the Motor City yet no one here knows how to f—ing drive.”

Chrysler förnyade inte New Media Strategies kontrakt därför att människorna i Detroit  blivit kränkta av inlägget.

Skulle folk få sparken för vad de tycker om andra bilförare så skulle det snabbt uppstå en skriande personalbrist i snart sagt alla branscher samtidigt som arbetslösheten brakade i luften.

Det går att plocka fram hur många exempel som helst på dumma skärm, smaklösa skämt och korkade inlägg därför att alla begår misstag, ibland. Vi säger saker som vi egentligen inte menar eller så tycker vi att något är roligt som omgivningen inte alls förstår – eller tycker är roligt. Humor, satir och ironi är extra svårt. Det finns alltid någon som blir upprörd och känner sig kränkt.

Mobben

Två saker gör mig extra förbannad i sammanhanget – när mobben släpper loss och när mobben vinner.

Enskildas upprördhet är det enkelt att bara scrolla förbi och när jag retat mig tillräckligt på någon amatör-filosofs “oneliners” på Twitter så klickar jag på “mute”. Ni vet den där snubben som bjuder på (det är alltid en snubbe) av visdomsord om hur saker borde vara och att alla vi andra tillhör en sekt, är vänster, eller högervridna och att han och bara han har sett ljuset. Påfallande ofta har han en profilbild där han eftertänksamt drar handen genom håret, huvudet på sned och han tittar på dig liksom med budskapet att han minsann vet.

Hans sort är det bara att gå förbi. De tar sig själva på alldeles för stort allvar. Det är värre med mobben. Den skoningslösa samling individer som till slut upphör att vara tänkande individer och som agerar som en och samma och som kräver att huvuden ska rulla och att folk ska sparkas. Det är sådana mobbar som vill att Gina Carano ska sparkas av Disney, att Justine Sacco förlorade jobbet under en långflygning och som kan starta med att någons lördag “är helt förstörd” därför att det låg ett grillchips i en påse med dillchips.

Klausulen

Okej, då tar vi den sedvanliga klausulen för dig som alltid ska dra saker till sin spets och som fyller i med egna åsikter för att du ska kunna utläsa det som passar dig, eller nej, det gör vi inte. Vi drar inte igenom ett stickspår där jag ska förklara att raderna ovan inte betyder att folk får uttrycka sig hur som helst i sociala medier eller i andra sammanhang. Det är inte det jag skriver eller tycker. Till dig som tror och tolkar denna text så, det vill jag bara säga:

Släng dig i väggen!