Jag trycker ned startknappen på min Nintendo Switch, drar på mig hörlurarna och stänger av. Jag stänger av omgivningen, alla ljud, allt utanför och stänger mig inne.
Inget prat, inga beslut, ingen som behöver min uppmärksamhet, bara jag, spelet och det som utspelar sig på den stora tv-skärmen. Det blir en mental terapi att få stänga av allt och minska ned intrycken till ljud och bilder framför mig. Det är alltså det här som Trump i sin bottenlösa okunskap hävdar föder terrorister och massmördare. I Trumps värld spelar det ingen roll att det finns få eller inga vetenskapliga undersökningar som gör kopplingen mellan dataspel och våld. Det finns däremot många som gör den rakt motsatta kopplingen, dvs att en delförklaring till att brottsligheten generellt sätt sjunker i hela västvärlden beror på att vi sitter hemma och spelar spel.
Koppla av
Jag är inte en särskilt duktig dataspelare och vill inte spela med andra eller mot andra, inte när jag vill stänga av, koppla av och stänga ute. Jag vill vara ifred i min värld och ska jag slåss mot något så är det monster och fiender i spelen, inga andra. Just nu är det Doom som gäller. Jag har fyra versioner av spelklassikern och det blir antingen ultravåld eller motsatsen, ett mer stilla, undersökande och utforskande Zelda.
Jag spelar Pokémon GO också som alla som följt bloggen vet men där kommer verkligheten mellan då och då, som nu då möten, arbete, produktion och planering stjäl merparten av den tid jag har tillgång till. Jag snurrar ett stop, fångar någon enstaka Pokémon när inte Gotcha sköter det åt mig bara för att inte tappa speldagar men mer blir det inte. Harry Potter spelas kvällstid som en slags ritual, stationärt från sängen. En runda men inte mer.
Nintendo Switch
Ju mer jag spelar ju mer gillar jag mitt Nintendo Switch. Det när spelkonsolen som jag skulle ha valet ha haft för 10-15 år sedan då jag spelade betydligt mer än jag gör idag. Den är med på alla resor och där emellan sitter den i sin hållare/laddare kopplad till tv:n, en 65-tums 4K TV med separat ljudsystem. Det är sannerligen ingen värsting-utrustning bland spelare men det var en utopi då, för 15 år sedan. Det finns inga planer på att skaffa en speldator, vare sig stationär eller en laptop. Så mycket spelar jag inte och mitt Nintendo Switch är fullt tillräckligt och den lilla konsolen fyller alla mina behov.
När jag spelade som mest tyckte jag att hela spelbranschen var på väg att kantra över mot grafiska detaljer och en teknisk utveckling som handlade alldeles för mycket om teknik, upplösning och bilder per sekund. Det pratades mer om bildkvaliteten, hur realistiskt träd, hår och annat i spelet rörde sig än om det som är viktigare – spelglädjen. Ett spela måste vara roligt annars får det vara. Det är hör mitt Nintendo Switch kommer in. Jag har alla mina spel lagrade på ett 512 GB minneskort. Inga disketter, inga CD-skivor och ingenting som ska laddas och petas in innan jag kan börja att spela. Det är långt bort från den tidens vinande ljud från CD-spelaren och en massa sakers om skulle laddas in innan du kunde börja att spela. Visst ska saker laddas nu också men det går fort.
Hörlurar
Hörlurarna är inte oviktiga i sammanhanget. De stänger ute ljud, noise cancelling, så omgivningen försvinner. Funktionen är så effektiv att jag numera knappt bryr mig om var jag bokar flygbiljetten. Jag har suttit precis bredvid en motor utan att bli störd. Jag när djupt inne i Zelda eller något annat spel. I skrivande stund inväntar jag mina nya Powerbeats Pro som kommer att ersätta, eller komplettera mina Bang & Olufsen. De är men mot omgivningen. Den som jag vills stänga ute i en timme eller kanske två.
Då är det bara jag, ett spel och alla dessa monster, ständigt dessa monster.
0 kommentarer