I diskussionen om näthat så tenderar vi att förvandlas till Tomahawk-missiler som enträget söker och letar upp nättrollen och idioterna. Vi lyfter fram de värsta rötäggen ungefär som “se så förfarligt det är ute på nätet”.
Nu är det inte så förfärligt ute på nätet och det är inget nytt heller, idioterna. Skillnaden är att nu lyfts de fram, lyfts upp som exempel på näthat trots att det alltid har funnit puckon som inte kan formulera sig, som inte respekterar andra och andras åsikter.
Folkstorm
Under mina första år som journalist på en mindre lokaltidning så fick jag veta “ett ilsket brev är ingenting, två brev är inte heller någonting men fem brev är inledningen på en folkstorm”. I snitt hade den tidningen drygt 35 000 läsare, dagligen, sex dagar i veckan så fem uppretade läsare togs på allvar, inte färre. Det hörde till att du fick läsarreaktioner efter det att du skrivit en text. Det behövde inte vara något kontroversiellt utan reaktionerna kunde komma när du minst anade det. Ibland ringde en ilsken läsare. Det hörde också till och jag svarade artigt och korrekt, försökte förklara hur jag tänkt och hur vi journalister jobbar. Efter en diskussion om pressetiska regler och annat så hände det att vi skiljdes med betydligt större respekt än när samtalet inleddes. Vi var inte alltid överens men vi förstod mer och lite bättre.
Vardag
Allt detta var en slags vardag och de som ringde och som tyckte att jag omedelbart borde söka mig ett annat jobb lyftes inte fram, hölls inte upp och de gjordes inte till representanter för ett hat. I den den här skaran läsare fanns fullfjädrade idioter som tyckte att det var min plikt att sitta och lyssna på dem medan de skällde på mig som en bandhund. Det hände inte ofta men det hände. På det hela taget så var detta ingen anmärkningsvärt, det hände som sagt inte ofta och det hanterades rutinmässigt.
Idag med nätet och med möjligheter att komma i direktkontakt med andra på fler sätt så plockas inte sällan de här idioterna fram. De lyfts upp, får den uppmärksamhet de så enträget söker och de görs till representanter för ett näthat. Idioterna ges mer uppmärksamhet än alla de som vill diskutera, de som visar respekt och de som deltar i ett samtal.
För att du nu inte ska dra iväg och dra slutsatsen att jag försöker förminska det hat som faktiskt är ett problem vill jag mycket noga understryka att det inte är vare sig min poäng avsikt eller mening. Det finns ett näthat där nättroll är ett problem och de riskerar att kväva och omöjliggöra ett vuxet samtal men är det alltid så?
Men varför varför varför går journalister och politiker i den här fällan hela tiden.
Varför lyfta upp en kommentar från ett sånt konto? Vi har haft sociala medier i tio år nu vi måste lära oss att förhålla oss till ”näthat”. pic.twitter.com/30kICXzxem
— Erik Carlsson (@ErikCarlsson) May 16, 2019
Erik Carlsson är liksom jag verksam i branschen. Han är konsult och hjälper företag med digital marknadsföring. det var hans inägg ovan, på Twitter, som initierade mina rader i ämnet och Erik har en klockren poäng.
Kalla organiserat, massivt näthat för vad det är men kalla inte en enskild idiot för näthat. Det är en enskild idiot – det är en person, inte fem.
0 kommentarer