Vi måste kunna prata med varandra

av | feb 17, 2019 | Krönikor

Utvecklare tycker att designers när idioter därför att de inte kan skriva kod. Designers tycker att utvecklare är introverta puckon som saknar sociala färdigheter som inte fattar ett dyft av hur folk använder tekniska prylar. Designers och utvecklare hatar marknadsförarna för att de säljer saker som knappt finns på papper. Någonstans mitt i allt detta finns konsumenterna som sitter och vrider och vänder på prylar som de inte förstår hur de fungerar.

Det är tillspetsat, överdrivet men du kanske förstår poängen?

Vi konsumenter, vi som ska använda det som utvecklas, kodas, designas och säljs blir lidande därför att yrkesgrupper inte kan pratat med varandra och över tid blir de allt duktigare men också allt smalare i sitt kunnande.

Utvecklaren som förr kunde webb, appar och program, lite om databaser och som öven kunde sätta upp sin egen utvecklingsmiljö är idag en vass expert på iOS, en plattform. En nödvändig utveckling i takt med ökad komplexitet. På designsidan så kunde grafiker och designers bygga hemsidor och webbplatser. Det räckte med att kunna överföra en tvådimensionell tryckt värld till en digital.

Fungera

Det gör det inte längre. Hemsidor, webbplatser och nätbutiker handlar om design, menyer, funktioner och en rad med tillägg, plugins och CSS-kod med mera ovanpå det för att allt ska fungera. Det är inte raketforskning men det är betydligt mera avancerat än för tio år sedan eller då nätet var ungt.

Detsamma gäller kodande. Nya plattformar, nya lösningar, en helt ny värld med appar – delad i två dominerande operativsystem.

Du måste bli smalare och bättre men med det finns också en risk att bredare kunskaper går förlorade eller glöms bort.

Nej, det var sannerligen inte bättre förr, tvärtom. Alla som var med då kommer fortfarande ihåg alla svordomar som fälldes över alla de dumheter som webbläsarna kunde ställa till med. Webbläsare som tolkade kod olika då och då vilket borde att IF-satserna ibland duggade tätare än ett höstregn.

Förståelse

Det som kan gå förlorat i kommunikations-glappet mellan kod och design är förståelsen för hur användaren gör saker. Nu ska understrykas att den här världen har blivit oändligt mycket bättre. Våra prylar har blivit mer komplicerade men utvecklare och designers har blivit bättre på att förklara, avsevärt mycket bättre. Detta till trots – ibland får funktion eller resultat gå före.

Låt mig ta ett konkret exempel – popups.

Folk, användare hatar popups men de används trots det. Förklaringen är ett glapp mellan ett vanligt formulär som så eller ingen användare och popups. Jämförs de två så kan en irriterande popup-ruta framtå som synnerligen effektiv för att spå folk att anmäla sig, skicka in saker eller registrera saker. Två dåliga metoder jämförs och en popup-ruta bedöms vara en effektivare metod. Det är den också, i en jämförelse, men den kommer också att irritera, få besökare att lämna webbplatsen eller blockera rutan med en annonsblockerare.

Kodaren bryr sig inte om vad designern och marknadsavdelningen hittar på. Hen skriver koden, smäller in den och sedan kan marknadsavdelningen räkna in något lite fler registreringar än med det trista formuläret. Designern är nöjd. Rutan ser okej ut, fungerar ihop med den övriga designen – alla är nöjda – utom besökaren.

Lösningen är någon form av belöning i kombination med ett mycket kortfattat formulär. En tävling, lotteri, rabatt eller liknande – ingen popup.

Menyn

Ett annat exempel – en knapp och en meny. Trycker du på knappen så ska menyn visas. När jag sätter mig ned för att titta på funktionen så ligger knappen snyggt och prydligt till höger. Menyn öppnas till vänster, inte under knappen utan långt ute till vänster. Så långt ute att jag först inte noterar den. Funktionsmässigt oklanderligt. En knapp och meny. Allt fungerar, utom för användaren.

Ett extremt exempel?

Inte då. Jag har sett det vid mer än ett tillfälle.

Ett annat problem i specialiseringen är att du kan hamna vid ett kaffebord med experter inom områden som du tycker borde gränsa till varandra. De borde ha en massa gemensamt och de borde kunna. vara varandras bollplank. En del som är oerhört viktig i den kreativa processen, att kunna kunna prata och bolla med andra för att få förslag, idéer och uppslag. I en alltmer specialiserad värld så faller det. Experterna, kodarna, utvecklarna och teknikerna är för smala.

När de kommer ned på specifika problem så har de tappat kollegorna.

Vilket för oss tillbaka till rubriken – vi måste kunna prata med varandra.

Lösningen – beklagar om jag lurat dig ända hit. Jag är nämligen långt ifrån söker på att jag har något. Jag ser problemet, jag vet vad det beror på men lösningen när knivigare.

0 kommentarer


Mikael Winterkvist

Fyrabarns-far, farfar, morfar och egen företagare i Skellefteå med kliande fingrar. Jag skriver om fotografering, sport, dataprylar, politik, nöje, musik och film. Vid sidan av den här bloggen så jobbar jag med med det egna företaget Winterkvist.com. Familjen består av hustru, fyra barn (utflugna) och fem barnbarn.

Jag har hållit på med datorer sedan tidigt 1980-tal och drev Artic BBS innan Internet knappt existerade. Efter BBS-tiden har det blivit hemsidor, design, digitala medier och trycksaker. Under tiden som journalist jobbade jag med Mac men privat har det varit Windows som har gällt fram till vintern 2007. Då var det dags att byta och då bytte vi, företaget, helt produktionsplattform till macOS. På den vägen är det.

_____________________________________________________________________________________

Anmäl dig till Magasin Mackens nyhetsbrev

Du får förhandsinformation om Macken, våra planer och du får informationen, först och direkt till din mail. Vi lovar att inte skicka din information vidare och vi lovar att inte skicka ut mer än max ett nyhetsbrev per månad.

Anmäl dig här

_____________________________________________________________________________________

De senaste inläggen: