I natt kommer John Tavares, Islanders tidigare lagkapten tillbaka till Long Island och till Nassau Coliseum, New York Islanders klassiska hemmaarena. Det är ett möte som sker i skuggan av uppslitande förhandlingar, utställda löften, svikna löften och ett kontrakt som till slut tecknades med Toronto.

John Tavares svek Islanders, inte i det att han tecknade ett avtal med Toronto. Det hade jag och flera Islanders-supportrar med mig kunnat leva med. Det är så den här branschen ser ut och Tavares gav Islanders nio år. Det var allt annat än nio framgångsrika år i en av NHLs mest misskötta klubbar och Tavares höll käften och slet vidare. Inför det att processen med att teckna ett nytt avtal startade så uttalade sig Tavares och berättade att han ville stanna, att han älskade Islanders och att hans plan var att fortsätta att spela på Long Island (även om laget flyttades till Brooklyn). John Tavares lät fansen tro att han skulle stanna och sedan gjorde Islanders ledning det fatala misstaget att inte sätta press på sin storstjärna och sälja honom, om han inte var villig att skriva på ett avtal.

Allt det där är historia nu.

Vitten

För egen del så bryr jag mig inte ett vitten om hur Tavares spelar, hur många poäng han gör och jag bryr mig rätt lite om hur det gör för Toronto – när de inte möter Islanders. Det är det som en rad journalister, skribenter och hockeyexperter inte har förstått. Islanders fans utmålas som insnöade fanatiker som inte har kunnat gå vidare, som inte har kunnat släppa Tavares inför mötet natten mot fredag.

Vänligen håll käften!

Vi väljer att hata de lag vi väljer att hata och vi väljer att bua ut de spelare vi väljer att bua ut. Förstå nu att i ordet hata ligger nu inte ett hat i ordets fulla innebörd. Vettiga, sansade fans använder det uttrycket för att förklara hur vi ser på “Raggs”, den avsatte kungen av New York Henrik Lundqvist och hur vi ser på John Tavares. Vi hatar ingen av dem, egentligen, men vi tycker å andra sidan inte särskilt bra om dem heller för det är det hockey går ut på, bland annat. Du håller på ditt, ditt lag, dina spelare och under många år brydde jag mig mindre om hur det gick för Islanders i serien, bara de slog “Raggs”. Det av precis samma skäl som att det fortfarande är viktigt att trycka ditt lillasyster Björklöven trots att Skellefteå AIK och Björklöven inte spelat i samma serie på en massa år.

Dynamik

Det finns en dynamik i det vi kallar hat och det är en dynamik som smarta marknadsförare älskar. Klubbarna, spelare och tränare älskar den också därför att alla lagsporter behöver den rivaliteten. Derbyn är lätta att sälja och de lockar folk och de drar till sig uppmärksamhet. De ger sporten en identitet så när nu proffstyckare ger oss i Islanders-familjen rådet att vi inte ska fokusera för mycket på Johan Tavares ber jag dem vackert, vänligt men bestämt att hålla käften. Det bestämmer nämligen inte ni. Det bestämmer vi och vi kommer att fokusera på Johan Tavares när han kommer till vår hemmaplan därför att vi inte har glömt, vi har inte förlåtit men, och det när viktigt men, vi fokuserar inte på honom när han spelar någon annanstans.

Nu kommer han till det som skulle vara hans hem och det är ingen förlorad son som anländer. Det är en spelare som lämnade oss med utställda löften om att han skulle skriva på ett nytt avtal. Det var löften och en massa ord som han inte hade behövt ställa ut och saker som han inte hade behövt säga. Han svek oss och det kommer han att få veta.

Själv sitter jag hemma framför tv:n men min tröja är i hallen. Islanders snygga tredje-tröja med nummer 55 och med namnet Boychuck på ryggen. En god vän har lånat den och jodå, jag är avundsjuk på honom och jag hade kunnat ge mycket för att få byta plats med honom.

Mackens Fråga: Ska Facebook delas upp?
Share This