Det tycks sitta som en ryggmärgsreflex i en del av de som är verksamma på ytterkanterna av den politiska skalan. Så snart de inte kan hitta en publik eller ännu värre en lyssnande publik som inte håller käften så skriker de om att de är kränkta och att deras yttrandefrihet inskränkts. För dem och alla andra kommer här Macken X grundkurs i … yttrandefrihet.

Sverige har en lång tradition av Yttrande- och Tryckfrihet och vi har fyra grundlagar:

  • regeringsformen
  • successionsordningen
  • tryckfrihetsförordningen
  • yttrandefrihetsgrundlagen

Sedan finns ett mellanting mellan lag och grundlag – regeringsformen. För att ändra i en grundlag så krävs två riksdagsbeslut med ett val emellan. Det ska inte gå att ändra i en grundlag snabbt. Detta som en förklaring till och som ett svar till alla de knallhattar som gapar och skriker om förtryck, byråkrati och att allt ska ”vara för förbannat krångligt i det här landet”. De som alltså tycker att vi ska riva upp fundamentet till vår demokrati och sträva om i vår grundlagar så att de kan få gapa och skrika i sociala medier, i städer och på torg utan att bli motsagda.

Tala fritt

Vi kan ju ta det med en gång – nej, du har inte rätt att fritt tala om vad du vill, när du vill och med vem du vill. Det finns absolut ingenting i våra grundlagar som ger dig den rätten. I det innefattas också din fullständigt felaktiga tro att vi måste lyssna på dig eller att vi inte får säga att du har fullständigt fel. Vi kan faktiskt vända dig ryggen och då därifrån om vi vill.

Det finns absolut ingenting som garanterar dig tillgången till alla arenor, alla forum eller alla torg. Nada, zilch, ingenting.

De här grundlagarna tar för det första inte sikte på just dig överhuvudtaget utan de har fokus på vad staten för göra mot medborgarna. De kan sägas vara ett regelverk för vad staten får göra även om det innefattar vad enskilda medborgare får göra (och inte göra).

En bok

Du får skriva en bok och tycka att Sverige borde inför en regelrätt monarki med Kungen som högsta höns. Det står dig helt fritt att tycka att vi ska ha en diktatur och att folket är en ärkepäron som inte vet sitt eget bästa men du kan inte ställa krav på att ett bokförlag ska ge ut din bok.

Du kan posta ett helt gäng blogginlägg i ämnet men du kan inte kräva att jag ska posta dem också, åt dig.

Du kan tycka att dina åsikter är av en sådan dignitet att du borde på ska runt i landets skolor och berätta men du kan inte kräva att skolan ska boka dig som föreläsare.

Vill du nu ställa dig på stadens torg så räkna med två saker:

. polisen kan vilja ha ett ord med i laget av ordningsskäl
. någon som passerar kan drista sig till att säga mot dig

Det första är en ordningsfråga och även om polisen tycker att det är olämpligt att du ska stå på stadens torg samtidigt som republikanska föreningen har sin picnic där (med polistillstånd) så är det ingen kränkning av dina rättigheter. Du får säga det du vill men vid ett annat tillfälle helt enkelt.  Skulle du nu få stå där så kan det som sagt hända att någon har vissa invändningar. Du kan bli motsagd och med undantag för om de stör din enmans-demonstration eller på annat sätt uppträder olämpligt så får du vackert tåla en helt del. Det när liksom en del av demokratin det – att inte alla håller med dig.

Forum

Du kan alltså inte kräva tillgång till vilket forum eller vilken publik du vill och du får finna dig i att din publik inte håller med dig. Kastar du dig över mig i ett Facebook-inlägg och väljer att angripa mig som person, inte för mina åsikter så kan det hända att jag blockerar dig, plockar bort dig ur mitt sociala liv. Notera nu att det icke finns en enda rad om det i grundlagarna. Jag kanske till och med är direkt oartig och ignorerar dig. Det är inte heller en kräkning av dina grundlagsskyddade rättigheter.

Ska vi ta det igen så att det verkligen sjunker in – det är inget grundlagsbrott att vara oartig eller att tycka att du en jobbig jävel.

Så vad har vi nu kommit fram till:

. Du kan inte kräva valfri publik
. Du kan inte kräva valfritt forum
. Du kan inte kräva att alla ska hålla med dig

Det var väl ändå inte så svårt, eller hur?

Insändare

Så vad ska du göra om du inte tycker att du når ut, om lokaltidningen är less på alla dina insändare och de inte vill publicera en till, om du uttömt dina möjligheter att få debattartiklar publicerade och att en massiv journalistisk konspiration resulterat i att du faktiskt inte kan sälja dina texter till någon alls?

Vill lokaltidningen inte ta in dina insändare och dina debattartiklar – starta en egen tidning
Vill bokförlaget inte ge ut din bok – starta ett eget bokförlag
Vill närmaste blogg inte ta in dina texter – starta en egen blogg

Det är nu du kan åberopa skydd av våra grundlagar. Staten kan nämligen inte hur som helst stoppa dina planer på vare smyg en tidning eller ett bokförlag. Du kan ställas till svars för du har inte rätt att skriva eller trycka vad som helst. Skulle jag exempelvis hävda att en av våra partiledare prasslar med någon annan än fru/sambo/partner och spä på med att vederbörande brukar flyga privat helikopter för skattebetalarnas pengar medan hen ska ut på kuttras och sedan dundra in att hen flyger själv och alltid är fullare än ett vårdike så kan jag bli ställd inför skranket och antingen få svara inför en domare med nämndemän eller en jury. Det senare om jag är registrerad som ansvarig utgivare.

Brottsbalken

Kort sagt – du kan inte skriva, tycka eller påstå vad som helst. Det finns reglerat i en massa lagar, bland annat brottsbalken och ska du nu äta på så kolla under förtalsbrott, exempelvis.

Skulle du nu påstå ”vad som helst” och sedan bli dömd för det så är det inte ett brott mot din yttrande- eller tryckfrihet.

Så, är det nu så att du inte kan eller vill starta en tidning, ett bokförlag eller något liknade så kan du ju alltid skaffa ett swisch-konto och be dina läsare om bidrag men du kan fortfarande inte tvinga mig eller någon annan att läsa.

Kort sagt – bara därför att alla inte vill lyssna på dig, kommer att hålla med dig eller för att du inte får fritt välja arena så har dina grundslagskyddade rättigheter inte kränkts.

Jag satte ordet inte där både i kursiv text och i fet text för att liksom understryka poängen.

Avslutningsvis om du står och skriker ”men det får man väl inte säga i det här jävla landet” och du just har sagt det och fått framföra det så framstår du just då som synnerligen korkad. Då spelar det liksom ingen roll att du tycker att landets journalister samfällt borde engagera sug i just dig och din person – dina rättigheter har icke kränkts.

Landets journalister som de vänstervridna miljömuppar de är, varenda en utan minsta undantag, kan ju tycka att du är en jobbig jävel och de kan tycka att det du säger är fullständigt ointressant. Det är deras rätt.

Du vet, det här med yttranderätt och tryckfrihet omfattar oss alla. Det är det som är grejen.

regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Ps1. Du behöver inte skicka stålars via swisch – den här grundkursen bjuder jag på. 

Ps2. Observera att jag förenklat en del i texten ovan och jag raljerar inte så lite heller så är du juridikstudent – hänvisa inte till den är texten på din tentamen. Din lärare kommer att skratta sig fördärvad i så fall och du kommer att bränna tentan, garanterat.