Håller det att kritisera Facebook för att samla in en massa information och samtidigt finnas där, använda deras tjänster utan att gå i fällan som heter dubbelmoral och hyckleri?

Jag vet inte och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till Facebook, Twitter, Google och alla de andra datahamstrarna. Å ena sida ogillar jag Facebooks kartläggningar av det hag gör, å andra sidan så uppskattar jag att kunna hålla någon slags kontakt med gamla bekanta. Digital men ändå, en kontakt.

Kontaktnät

När Facebook var nytt så handlade det till en del i att samla massor med vänner och kontakter vilket betyder att jag och många med mig samlat på sig människor var kontaktnät jag egentligen inte ingår. Vi har gemensamma vänner men vi umgås egentligen inte riktigt i samma kretsar. Det kan bero på intressen, ålder, geografi eller annat så varför fortsätta att ta del av det vi gör, säger och skriver?

Det finns en massa goda skäl till att fortsätta att göra det men det finns också skäl till att faktiskt inte göra det, inte tränga sig på, inte göra anspråk på tid eller intressen eller så bara städa i det egna flödet för att kunna hänga med mer, bli mer aktiv.

Jag är inte det senare numera. Facebook är en del av min digitala tillvaro men en högst begränsad och listen del, liksom Twitter. Jag är helt enkelt inte aktiv, inte särskilt intresserad och därför har jag nu också städat, rensat och kapat ned det jag delar och med vilka jag delar.

Privat

Ända sedan starten, min start, så valde jag att vara mer privat på Facebook och öppen på Twitter. Det gäller fortfarande och därför är det också på Facebook som skaran av vänner är avsevärt mer begränsad än på Twitter. Nu har jag av skälen ovan valt att begränsa denna skara ytterligare och det jag vill säga är – det är inte ditt fel. Det är jag som begränsat mitt digitala umgänge – på Facebook. Du har inte gjort något fel, inte sagt, inte skrivit något eller retat mig det allra minsta. Tvärtom vi har helt enkelt inte haft någon kontakt alls på flera år. Det är så det är, livet.

En del hängde med över från Twitter, de första åren då Twitter var nytt, spännande och då vi omfamnade hela det digitala sociala livet. Jaghar aldrig träffat er och av det skälet så delar vi rätt lite av tillvaron med vandra. Sorry, ni åkte nog faktiskt ut först.

Varför då fundera över detta och varför ens städa. det spelar väl ingen roll om vi inte delar något med varandra och aldrig har någon kontakt?

Nej, det gör kanske inte det men nu vet du i alla fall och du vet att felet inte är ditt.