Jag har suttit som domare i fototävlingar och sett fler segelbåtar i solnedgång än jag vill minnas. Jag har plöjt igenom fler kåsor med hjortron eller åkerbär på mossklädda stubbar och flugfiskerullar i blött gräs i oändliga mängder. Nu kommer ett nytt in slag – selfies.

Det är mestadels unga män i olika poser med och utan basebollkeps och variationen består i princip av  några tecken med händerna och huruvida kepsen sitter bak och fram eller inte. Som bilder betraktat så kan de säkert utgöra någon slags tecken i tiden men inte mer. De saknar minsta reflektion på komposition. Det är upp med kameran, inta en pos och sedan har du skapat en “apcool” bild. Du kastar ut den på sociala medier, drar ihop ett gäng likes från dina närmaste polare och sedan drar du slutsatsen att bilden skulle duga till något mer.

Torftig

Det gör den inte. Det är en torftigt, poänglös och framför allt meningslös bild som inte tillför någonting. Den enda lika meningslösa motsvarigheten som jag kan tänka mig är dessa selfies med pålagda filter i form av kanonöron eller om det nu är hundöron. Sak samma, en dålig selfie, blir som fotografi betraktat, inte mer intressant eller mer välkomponerat bara för att du kastar på en massa filter.

Kontrasten blir dramatisk och beklämmande tydlig då den här typen av selfies dyker upp i ett flöde av andra bilder, skapade av fotografer som har haft en tanke med sin bild. Fotografer som funderat över ljus, motiv och komposition och som inte reflexmässigt bara har tryckt av. Missförstå mig rätt nu. Selfies kan vara alldeles utmärkta minnen, roliga reflektioner eller bara vanligt, hyggligt och roligt trams. Låt det stanna där och tro inte att ditt snapshot är ett foto eller en bild oavsett hur cool du tycker att du ser ut.

Kasta ut dem på Instagram eller i ditt Facebookflöde men bespara mig och andra dina alster i bildtävlingssammanhang. Med risk för att låta överlägsen så förtjänar bilder att behandlas med större respekt än så och det handlar inte om att bara professionella fotografer får eller ska skicka in bilder, inte alls och långt därifrån. Det handlar bara om att om du ska skicka in ett fotografi, en bild, och vill tävla, visa upp den för andra så skicka in det då – en riktig bild.

Min poäng?

Bilder tas av individer som har en tanke med bilden – inte av individer som vill kasta in hundöron och som vänder på kepsen.

Dokumenterat

Bilder har idag förvandlats till en slit och slängvara där till och med etablerade medier ersätter fotografer med en smart mobil och journalister som i första hand vill skriva eller som i vart fall inte sätter en bra bild i första rummet. Bilden blir nedgraderad till en enkel illustration och utfyllnad – inte som en journalistisk skapelse och något som kompletterar texten och som även kan stå på egna ben och tillföra ytterligare en dimension.

Vi konsumerar även bilder annorlunda numera. De sitter inte på väggen och i så fall bara som ett elektroniskt bildspel i en digital fotoram. Vanligen konsumerar vi bilder i våra telefoner och kontentan av det blir att det finns en uppenbar risk att vår samtid dokumenteras sämre än för säg 50-100 år tillbaka i tiden. Bilder tas, konsumeras och riskerar att försvinna därför att vi slarvar med backup och vi funderar inte så mycket på hur vi ska lagra dem, digitalt på ett säkert sätt. Vad händer när hårddisken rasar, när molnlösningen dyker i backen och alla dina bilder och videor inte går att komma åt längre?

På den tiden då vi använde film och negativ så fanns bilderna kvar, fysiskt. Vi kopierade dem, ramade in dem och hängde på väggen. Har vi bara behandlat negativen vettigt, sköljt och fixerat så kommer bilderna att finnas kvar över tid. Idag är allt ettor och nollor och vi slänger på filter, lagrar inte originalen i den utsträckning som vi kanske borde. Bildjournalistiken finns det bara rester kvar av i en tid så allt sänds direkt.

Jag älskar bra bilder, genomtänkta och väl komponerade bilder. Släng gärna på filter om du vill nå en effekt men spara originalet och kom ihåg det är inte kameran som tar bilden – det är du.

iPhone

Jag tar numera säkert över 90 procent av alla mina bilder med min iPhone. Nyligen plockade jag fram en video-kamera, HD, och en rätt avancerad videokamera. Jag filmade samma motiv med min iPhone och min video-kamera, kunde snabbt konstatera att min iPhone för ändamålet fungerade långt mycket bättre. Jag glömde en dag att ta med mig batterierna till min Nikon systemkamera, halade fram min iPhone som en nödlösning. Idag samlar både min Nikon och min Sony videokamera damm. Jag tar kundbilder, filmar och använder min iPhone XS Max till praktiskt taget alla bildbehov.

Jag tar mer bilder nu än då jag var yrkesverksam som fotograf, om jag tänker efter varje gång?

Inte då men jag skickar å andra sidan inte in alla bilder till fototävlingar heller.

Fyrabarns-far, farfar, morfar och egen företagare i Skellefteå med kliande fingrar. Skriver om fotografering, sport, dataprylar, politik, nöje, musik och film. Jobbar vid sidan av den här bloggen med det egna företaget Winterkvist.com. Familjen består av hustru, fyra barn (utflugna) och tre barnbarn. Jag har hållit på med datorer sedan tidigt 1980-tal och drev Artic BBS innan Internet knappt existerade. Efter BBS-tiden har det blivit hemsidor, design, digitala medier och trycksaker. Under tiden som journalist jobbade jag med Mac men privat har det varit Windows som har gällt fram till vintern 2007. Då var det dags att byta och då bytte vi, företaget, helt produktionsplattform till Mac OS X. På den vägen är det ...

Mackens Fråga: Blir det en ny Apple-pryl nu?
Share This