Nedanstående text är skriven av en krönikor som är förbannad vilket betyder att han använder en del svordomar i sin text. Är du allergisk mot svordomar så har du har du härmed blivit varnad.

Trots ett flertal anmälningar mot Cesar Sayocs Twitter-konton så händer ingenting förrän 56-åringen gripits av FBI, misstänkt för att ha skickat 14 bomber till demokrater. Då stänger Twitter ned hans konton som använts för olika former av hot riktade mot alla som haft invändningar mot hans inlägg.

På Facebook postas inlägg på en antimuslimsk grupps sida att det är dags att börja att bränna moskéer. I flödet hittar du köpt reklam som innehåller helt igenom falsk information betald av ryska underrättelseorganisationer. Klickar du på en tävling så riskerar du att få hela din adressbok nedladdad och skickad vidare. På Instagram är var och var annan reklam för appar som försöker att lura på dig svindyra abonnemang.

Efterhand

Det är så här det ser ut idag och de sociala mediatjänsterna reagerar praktiskt taget alltid i efterhand. Visst, konton städas ut och det görs insatser men alla kan se att det görs för lite och mycket av det Twitter, Facebook, Instagram och YouTube gör är reaktivt – alltså i efterhand.

Ta vilken svensk lokaltidning som helst och jämför. Tänk dig att insändare med uppmaningar om att spöa skiten ur alla invandrare publicerades regelmässigt, att annonser var bedrägliga och lurade läsarna in i dyra abonnemang som det är mycket svårt att säga upp och att tidningen närmast konsekvent reagerar i efterhand och publicerar ursäkter, varje gång. Slutligen så visar det sig att tidningens hela prenumerationsregister snotts och skickats vidare.

Otänkbart

Hur kommer det sig att det som är fullständigt otänkbart inom vissa medier accepteras i sociala medier?

Hur kommer det sig att världens största insamlingsapparat, Facebook, gång på gång kommer undan skandal efter skandal efter skandal?

Hur kommer det sig att annons efter annons på Instagram ligger oerhört nära bedrägerier och hur är det överhuvudtaget möjligt att mordhota användare, upprepade gånger, bli anmäld upprepade gånger och komma undan med det med hänvisning till att kontots inlägg inte strider mot regelverket?

I sammanhanget så ska Apple och Google ha en känga för att inte kasta ut utvecklare som lurar in användare i dyra abonnemang efter bara  dagars testperiod.

Min poäng är att hur är det möjligt att först bygga en social mediatjänst och sedan smita undan ansvaret för den?

Svårt

Diskuterar du frågan med konsulter som lever på att förklara hur viktigt det är att finnas med på sociala medier och som tar betalt för att hjälpa kunder med att synas i sociala medier (såna som jag) så kan du får svaret att tjänsterna är så stora och avancerade och att det är jättesvårt.

Och?

Så bara för att en del av de här tjänsterna vuxit så så stora så är det okej med vilda västern?

En annan invändning är att vem ska dra gränsen och hur ska vi kunna hantera yttrandefrihet och samtidigt städa och hålla undan extremister?

Åh, fan, så för att andra medier, radio. tv och tidningar städar och inte släpper fram vad som helst så är de tryck- och yttrandefrihetens dödgrävare, är det verkligen så det förhåller sig?

Hur kan andra, etablerade medier, de som föraktfullt kallas “gammelmedia” hålla en viss nivå av anständighet medan Twitter, Facebook, Instagram och andra så kapitalt misslyckas att hålla sånt borta som vilken normalt vaggad person med sunt förnuft direkt kan se är direkt olämpligt? Hur kan en person med lite sunt bondförnuft se att det handlar om ett mordhot medan Twitter svarar att konton inte strider mot deras regelverk?

Mitt svar

I min värld så är svaret rätt enkelt – de har inget djupare intresse av att ta ansvar för all den skit som de publicerar och släpper fram. Deras affärsmodell bygger på att vi ska dela med oss av en massa information. Deras affärsmodell bygger på att släppa igenom bilder, videor och texter och att denna information ska vara bred och det gör egentligen ingenting om den är provokativ därför att det drar igång diskussioner och lockar in ännu fler användare. Affärsmodellen krockar med moral, etik, sunt förnuft och anständighet och då vinner pengarna.

Jag skiter i hur mycket de här jepparna lovar och bedyrar att tar sitt ansvar. Jag har tröttnat på pudelturneér där de åker runt och berättar hur fel de tycker att de har haft och hur mycket de än lovar att bättra sig – vi kan alla se att det egentligen inte händer någonting.

Tolka nu inte detta som att jag tror på enkla lösningar eller att ingen får göra fel. Alla som gör något gör fel och jag är medveten om att problemet när komplext men en del av lösningen är inte så komplicerad. Lyft telefonluren och ring närmaste “gammelmedia”. Prata med en murvel med ett antal års erfarenhet, prata med en ansvarig utgivare, en chefredaktör eller en redaktionschef. De vet var och hur du ska dra gränsen. De sysslar med den typen av frågor, varje dag.

Det är människor av kött och blod, inte algoritmer och datorer, för kalla mig naiv men hur kommer det sig att Apple lyckats med att få ihop både en nyhetstjänst, News, en bra tjänst för appar och program och en bra tjänst för musiktips?

De har anställt människor.

Jodå, jag vet att Facebook, Twitter, Instagram och övriga sociala tjänster har tusentals och åter tusentals redaktörer, moderatorer och städpatruller anställda. Jag vet att utan deras insatser så skulle det se ännu värre ut men om så här flagranta övertramp så ofta slinker igenom så måste frågan ställas om det verkligen fungerar?

En annan fråga är hur länge våra politiker kommer att acceptera att miljontals användares data stjäls, hur länge det dröjer innan politikerna tröttnar på att konsumenter luras, dagligen via stora amerikanska mediatjänster och hur länge det dröjer innan lagstiftning kommer?

Så, nu har jag skrivit av mig och nu lämnar jag fältet fritt för de som vill kalla mig en “gammal sur gubbe” som vill berätta för mig att jag inte förstår hur sociala medier fungerar, att jag halkat efter och att jag inte har fattat att det är nya tider nu.

Låt mig då bara avslutningsvis få inflika att jag under drygt 25 år på olika redaktioner haft en väldig massa chefer som alla hade det gemensamt att de alldeles utmärkt klarade att hantera den här typen av frågor. Yttrande- och tryckfrihet sitter i min ryggmärg och jag är rätt övertygad om att min bortre gräns för vad som ska vara tillåtet, och inte, är vidare än din. Det här handlar om förnuft. Postas det mordhot från ett konto där det även postas bilder av offrets hem och arbetsplats så behöver du förbanne mig inte vara ett geni för att förstå att kontot ska stängas ned och innehavaren hanteras av polis och åklagare.

Som sagt – ring en murvel om du inte fattar. Hen kan säkert förklara.