Jag kan inte säga att jag har haft något speciellt förhållande till Robyn, inte som jag har med Bruce Springsteen, Creedence, John Fogerty, Peter LeMarc eller med Johnny Cash. Jag har lyssnat och fram till helt nyligen så fanns hon inte med bland mina spellistor. Nu gör hon det med Honey.

Det vore alltför enkelt att rubricera hennes musik som lättviktig pop. Då har du nog inte riktigt fattat skillnaderna mellan pop, R&B, blues elektroniskt och allt vad de heter. Robyn går inte helt enkelt att placera i ett fack då musiken är en blandning av flera fack även om på senare år så är det mer elektroniskt än något annat.

Lyssnar på

För egen del har jag aldrig varit särskilt intresserad av att klassificera musik enligt de kriterierna. Antingen är det musik som jag gillar och som jag lyssnar på eller så är det inte det. Viss musik har jag som sagt haft, och har, ett visst förhållande till. Det är musik som jag har minnen förknippade med och som betyder mer för mig än bara musik. Det är de jag kallar mina husgudar och som jag spelar mer och oftare än andra. Robyn har inte ingått i den kretsen, inte för att jag inte gillar hennes musik och inte för att jag avfärdat det hon gör och gjort utan därför att det liksom bara inte har blivit så. Det är förmodligen lika mycket slumpens skördar som något annat.

Honey

Efter flera år, åtta år, med samarbeten och inga egna album så har Robyn nu släppt Honey och det är skälet till att hon nu finns med bland alla mina spellistor. Jag antar att det är ett betyg så bra som något annat. Mina spellistor är nämligen mina spellistor och vissa artister behandlas med större respekt än andra. Jag smäller ofta ihop blandade spellistor där massor av låtar ligger lite huller om buller. Mins husgudar gör det också men de har också strikta spellistor där deras musik ligger i exakt den ordning som de vill att har ska lyssna. Ni hajar att det är jag och dem va? Vi, vår musik, deras låtar och mina spellistor.

Spellista

Hur som helst så finns Honey som en egen spellista i den ordning som låtarna ligger på albumet. Robyn har också en blandad lista vilket inte är detsamma som att hon ingår bland mina husgudar. Herregud, det sällskapet innefattar fler fester, mer alkohol, mer rus och mer kärlekar än jag kan eller kanske vill räkna till. De är husgudar av ett skäl och dit upp når mycket få, inte heller Robyn men Honey ligger som sagt som en egen spellista och det är gott nog.

Jag gillat jag hör och jag lyssnar på det jag hör vilket är mer än jag kan säga om massor av den musik jag “lyssnar” på.  Honey är ett album där du inte lär hitta en hit i nivå med “Dacing on my own” eller “Give me love”. Honey är inte lika enkelt, inte lika poppigt utan mer moget och eftertänksamt. Det vore nu alldeles för enkelt att klistra på en stereotyp med att det är en mognare Robyn vi hör helt enkelt bara därför att artisten faktiskt är äldre men likafullt, det är en mognare Robyn vi hör. En Robyn som öppet berättat om sina depressioner, sina svackor vid sidan av musiken och som nu också gör det på Honey.

Livet

Robyn har gått igenom en massa skit som tyvärr tillhör livet och som vi alla tvingas gå igenom vare sig vi vill eller inte. Jag kan nu inbilla mig att det är det har hör i Honey och visst texterna är inte sockersöta, rosa puddingar. De har ett djup långt utöver det men jag har helt enkelt inte följt Robyns karriär som faktiskt sträcker sig över 23 år tillräckligt noga för att kunna påstå att jag kan se sådana nyanser. Honey är hur som helst det första egna vi hör från Robyn på åtta år och det är förbaskat bra album från en av våra största artister.

Du hittar Honey på Apple Music.

Betyg

Album: Robyn – Honey
Betyg:

Fyrabarns-far, farfar, morfar och egen företagare i Skellefteå med kliande fingrar. Skriver om fotografering, sport, dataprylar, politik, nöje, musik och film. Jobbar vid sidan av den här bloggen med det egna företaget Winterkvist.com. Familjen består av hustru, fyra barn (utflugna) och tre barnbarn. Jag har hållit på med datorer sedan tidigt 1980-tal och drev Artic BBS innan Internet knappt existerade. Efter BBS-tiden har det blivit hemsidor, design, digitala medier och trycksaker. Under tiden som journalist jobbade jag med Mac men privat har det varit Windows som har gällt fram till vintern 2007. Då var det dags att byta och då bytte vi, företaget, helt produktionsplattform till Mac OS X. På den vägen är det ...

Mackens Fråga: Blir det en ny Apple-pryl nu?
Share This