Kort efter det att bilar började att brinna i Frölunda, Hällbo och Trollhättan så tog spekulationerna fart – vem ligger bakom?

I diskussionerna kastade sig flera politiker och ledande journalister in och eldade på konspirationsteorierna.

Daniel Riazat, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, lanserade teorin om att det var extremhögern som såg bakom då bilar brann på flera platser, samtidigt.

https://twitter.com/DanielRiazat/status/1029259200625561601

Jag vet inte vad Daniel Riazat tror om kriminella i förorterna men jag kan försäkra honom om att de är fullt kapabla i att lyfta en telefon, ringa en kompis och meddela att det ska brännas bilar strax efter klockan nio samma kväll. De är inte dummare än att de också kan skapa en Facebook-grupp och använda den för planläggning och de behärskar även tekniken att skicka ett grupp-SMS. Därmed påstår jag inte att det är så det har gått till och på en punkt har riksdagsledamoten Daniel Riazat rätt – det var organiserat. Välorganiserat skulle jag inte säga. Det krävs inte så mycket för att ringa ett samtal eller skicka ett antal meddelanden.

Eric Rosén, chefredaktör för den socildemokratiska webbplatsen politisk.se.

Nattens massantändning av bilar verkar välorganiserad och noga planerad. Känns som ett politiskt attentat, frågan är i så fall av vem och i vilket syfte?

— Eric Rosén (@detljuvalivet) August 14, 2018

Anders Lindberg, politisk redaktör, Aftonbladet

Väldigt märklig tidpunkt för en organiserad massattack mot bilar på detta sätt. Nästan som om syftet var att påverka valet.

Hoppas polisen jobbar snabbt.

— Anders Lindberg (@anderslindberg) August 14, 2018

Johan Hedin, riksdagsledamot för Centerpartie, retweetade:

Man bör komma ihåg att ”påverkansoperationer” som alla nu varnar för kan ta sig många former.

— Owe Nilsson (@owenil) August 14, 2018

Johan Hedin retweetade inlägget ovan efter att ha skrivit ett inlägg på Facebook där han menade att bilbränderna var ett försök att påverka valet och ett försök att få Sverige att framåt som ett samhälle i sönderfall. Ett inlägg som han nu raderat och som han ber om ursäkt för.

I går skrev jag ett inlägg om bilbränderna i Västsverige, där jag slog fast att syftet var att sätta agendan i valrörelsen. I ilskan över de hänsynslösa gärningsmännens framfart agerade jag i affekt och tänkte inte efter. Jag spekulerade fritt utan att ha fakta på bordet.

Man ska vara väldigt uppmärksam på illegala och destruktiva försök till påverkan av den offentliga debatten, och det tänker jag fortsätta vara, men det betyder inte att man ska dra slutsatser man inte har täckning för. Det ångrar jag att jag gjorde. Jag vill inte bidra till att sprida spekulationer och har därför tagit bort inlägget.

Johan Hedin

Journalistik

En annan journalistiskt tveksamhet är SVT-journalisten Evin Rubars rapporterande på Twitter. I hennes profil står det att hon är tjänstledig men hon skriver återkommande om vad hon hört andra berätta. Det är ostyrkta uppgifter, ibland andrahands-källor.

"Sonen" säger att han varit med när andra ungdomar pratat om att man kan få pengar. Han har dock inte varit med och sett någon erbjudas/få pengar.
Polisen i Göteborg säger att de inte har några uppgifter om betalning för deltagande.

— Evin Rubar (@evin_rubar) August 14, 2018

Det blir en parallell berättelse till ett mer strikt journalistisk uppdrag där resultatet av det senare blir något helt annat än rapporterandet på Twitter. I rollen som journalist ska du, och förväntas du, publicera det du kontrollerat, noga, och det du efter bästa förmåga kan bedöma som vara sant. Påstår någon att det regnar så skriver du inte det. Du öppnar fönstret och tar reda på om det är sant.

Till Evin Rubars försvar ska sägas att hon inte påstått att det handlar om en konspiration och att hon redovisar vad hon får fram, fortlöpande, men det blir en blandning av uppgifter som kan styrkas och inte styrkas. Flera av uppgifterna kan rimligen inte hålla för att publiceras på SVTs webbplats men de publiceras i Evin Rubars Twitterflöde. För läsaren kan det bli svårt att sortera ut vad som kan anses vara kontrollerat och trovärdigt och vad som inte är det. Här finns ett journalistisk ansvar och i min värld så är du journalist 24 timmar om dygnet, om du arbetar som journalist, i alla fall utåt, allmänt synligt och på/i sociala medier.

En gammal munk

Med risk för att låta som en dryg pösmunk, eftersom jag har facit i hand, ska jag plocka fram en annan munk. En gammal munk som jag brukar plocka fram då och då när känslorna rusar iväg och det finns en risk att de fördunklar omdömet – Ockham.

Teorin kallas Ockhams rakkniv och den går ut på att den enklaste förklaringen sannolikt är den mest logiska.

Frågeställningen är då som följer:

Är det mer sannolikt att detta handlar om en välorganiserad politisk operation än om arga, unga män i förorten,  kriminella?

Är du opinionsbildare, och det är onekligen ledarskribenter, chefredaktörer och riksdagspolitiker, så kanske du ska ha lite mer is i magen och du kanske ska låta polisen göra sitt jobb. Det är helt okej att sitta vid fikabordet med kompisar och arbetskamrater och spekulera, det gör vi alla, och en helt annan sak att publicera spekulationerna offentlig på Facebook eller Twitter.

Det finns tillfällen då du ska hålla käften, åtminstone i sociala medier.