Republikaner brukar av tradition försvara polisväsendet, lagar och landets domstolar. Staten ska inte lägga sig i och all politik från vänster ska fördömas vilket betyder att när Barack Obama förslog samtal med Nordkorea så anklagades han för att vara undfallande mot en av världens mest slutna länder där mänskliga rättigheter är ett okänt begrepp.

Det politiska spelet förstår jag. Richard Nixon blev hjälte i republikanska kretsar efter samtal och förhandlingar med Kina. Jag köper och förstår hela det politiska spelet. Republikanerna har också alltid försvarat Nato och ansett att alla allierade är prioriterade vänner. Även om EU och Europa har betraktats med viss skepsis så har USA alltid sett till att upprätthålla bra kontakter med Tyskland och även Frankrike. Smäller det någonstans i världen och ett måste bildas en koalition så är de länderna tillsammans med Storbritannien bar kompisar att ha med sig.

The Bad Guys

Kina och Ryssland är i sammanhanget, och har alltid av tradition varit – “The Bad Guys”. Ronald Reagan knäckte Sovjetunionen med kapprustning och även om det är en förenklad version av verkligheten så ligger det en hel del i påståendet. De kommunistiska diktaturerna är nu de som Donald Trump tycks ha lättats att umgås med och kasta in Nordkorea i sammanhanget så blir bilden ännu mer förvirrande.

Trump åker till Europa, anklagar Tyskland, Frankrike och hela EU för att vara nära nog USAs fiender, i alla fall på ett ekonomiskt plan och definitivt när det ska diskuteras handelsbalans. Närmaste grannen Kanada anklagas för att hugga USA i ryggen. Trump inledde för övrigt hela sin vistelse i Europa och G7-mötet med att proklamera att Ryssland borde släppas in i gemenskapen igen.

Ny kompis

Sedan sätter han sig på Air Force One igen, twittrar en massa påhopp på hela G7-gruppen, visar en halvtaskig hybrisrulle för en ny kompis Kim Jong-un, en av världens hårdaste diktatorer. Trump berättar hur smart Nordkoreas ledare är, hyllar hans intelligens och får sedan till ett avtal. Det senare ska Trump ha credd för. Han fick Nordkorea till förhandlingsbordet och om även avtalet sägs vara urvattnat så är det ett genombrott i dödläget.

Det upp och nedvända i sammanhanget är att ledaren för världens största och viktigaste demokrati har så svårt att umgås med andra demokratier och så lätt att umgås med diktatorer. Trump spelar Kina och Ryssland rätt i händerna genom att distansera sig och USA från Nato-allierade, grannar och de två ledande länderna inom EU. Ett isolerat USA är ett försvagat USA.

Inrikespolitiskt

Inrikespolitiskt så har Trump kastat sig över i stort alla domare som inte dansar efter hans pipa. Han har anklagat sitt eget Justitiedepartement för att vara inkompetent och FBI för att vara en del i en konspiration riktad mot honom. Trump har gjort massor av det som står mil ifrån traditionell republikansk politik och han har gjort det utan överdrivet hårda ord från sitt eget parti. Makten och ämbetet väger tydligen blytungt i sammanhanget. Så tungt så att republikanerna till och med kan svälja att landets president hyllar diktatorer och angriper polis, åklagare, FBI och hela det juridiska systemet.

I Trumps värd är Kina, Ryssland och Nordkorea vänner medan Tyskland, Frankrike och andra Natoallierade i princip tagit över rollen som “The Bad Guys”.

Upp och ned, ned och upp, grisen gal i granens topp!

Missa inte Mackens fråga!
Share This