– Har du missat glasbråket på Twitter?
– Nej, jag tycker bara att hela historien är tämligen ointressant. Därför har jag hoppat över den.
– Men det är ju en snackis?

– Jo, men det är en synnerligen dum snackis som jag finner helt ointressant. Ett multinationellt, stort glassbolag slänger in ett uttalande om svensk immigrationspolitik vilket får folk att antingen hylla dem eller fördöma glassbolaget.
– Du tycker inte det är intressant?
– Nej, glassbolaget gör ett uttalande, inget mer. De tar inte aktiv ställning, skänker inga pengar och gör inget mer. De säger något vilket får ett gäng Sverigedemokrater att berätta att de nu inte tänker käka glass från det här bolaget längre. Det är ett stycke hyggligt smart marknadsföring, inget mer.
– Många skriver ju om det?
– Vilket är precis det glassbolaget vill. Ett glassbolag som är vill framställa sig som ett litet bolag, startat av några bröder men som numera ägs av jätten Uniliver. De har en historia av liknande uttalanden och ställningstaganden men de gör inte heller så mycket mer än uttalar sig. De vill framställa sig som ett sociala ansvarstagande glassbolag och et är ju smart eftersom de lyckats att göra det utan att det kostat en krona.
– Är du kritiskt mot glassbolaget?
– Nej, för sjutton. Det när smart marknadsföring och som sagt helt utan kostnader. De skapar en debatt i sociala medier, får sitt namn spritt vilket är hela avsikten med uttalandet.
– Är det inte intressant?
– Jodå, möjligen kan hela bråket studeras och analyseras utifrån att det är just det, smart marknadsföring, men det har jag inte haft tid till att göra eller kanske inte ens lust heller.
– Det skrivs ju en hel del om glasbråket?
– Jo, jag har sett det. Bråket har engagerat ledarskribenter och krönikörer. Det har skrivits massor och då kan det väl få räcka med det. Det är en väldig massa människor, som är klokare än jag är, som har tyckt och skrivit.