“Detta blir mitt sista inlägg på Facebook” – jag har skrivit samma inlägg flera gånger nu men ångrat mig, raderat och gett tjänsten en chans till. För varje gång har jag har skrivit det så har jag kommit lite närmare den dag då jag faktiskt trycker på publicera.

Jag är trött på den hårda polariseringen vilken gör att jag inte längre tror på Facebook som ett diskussionsforum. Facebook är platsen där du leta efter bekräftelse för dina egna åsikter. Du plockar fram ett exempel, som stämmer med det du tycker, och sedan skriver du en raljant text och inväntar “tummen upp”.

Avgrundens brant

Ingenting är för litet och ingenting är för stort och det spelar ingen roll att det du plockat fram kan vara ryckt ur sitt sammanhang eller felaktigt. Det bekräftar det du tycker och det du känner blir plötsligt fakta. Allt kan tolkas som tecken i i tiden, det är invandringens fel, flygskattens fel, EUs fel, politikernas fel och allt är bevis på att Sverige står på avgrunden rand. I vart fall var det bättre förr därför att nu är allt på väg käpprätt åt helvete, Apokalypsen är ett genomgående tema och allt förvandlas till svart eller vitt, plus eller minus och alla invändningar är ett personligt påhopp.

Nyanserna

Vi tvättar bort nyanserna och sedan ser vi nogsamt till att alla håller med.
Det som också gör mig less, och trött, är att det inte går att diskutera, inte med mindre än att diskussionen snabbt kantrar och sedan sitter du och diskuterar vad det var du skrev, vad det var du menade – inte innehållet. Det är antingen det eller så tillskrivs du en massa åsikter och det görs tolkningar av vad det var du skrev vilket betyder att en enkel diskussion måste fyllas med ändlösa förtydliganden som om vi helt glömt bort en enkla konsten att läsa innantill.
Du måste hela tiden understryka att du inte menar något annat än det du skriver vilket ju ändå 2018 borde vara en smula onödigt.

Trött på mig själv

I sammanhanget blir jag också oändligt trött på mig själv därför att varje inlägg som startar med “detta blir mitt sista inlägg” kan sorteras in som ett desperat försök till bekräftelse och till ett försök att få samla in inlägg som ber dig stanna kvar därför att du är så förbannat bra. I IRC-sammanhang är det känt som “Attention Whore” – du översätter fritt hur vill och vet du inte vad IRC är så sök på nätet.
Känner du dig nu kränkt över det bryska uttrycket ovan så gå och gör något annat och sitt inte här och bli arg. Jag tänker inte be om ursäkt.
När det nu är valår så inser jag att Facebook inte kommer att bli en särskilt trevlig plats att vistas på, tvärtom. Det är nu plattformen ska utnyttjas, och kommer att utnyttjas, för ännu mer lösryckta citat, falska påståenden och vinklade inlägg. Facebook kommer naturligtvis också att fyllas med en massa kloka saker, från vänster till höger, eller från höger till vänster om det föredras men de inläggen kommer effektivt att dränkas i en störtflod av bekräftelseinlägg där avsändaren vill berätta för omgivningen att hen har haft rätt, hela tiden.

Kontakten

Facebook har varit en fantastiskt plats att kunna återknyta kontakten med en massa människor som jag har träffat under åren men som gått vidare, flyttat och allt det andra som tillhör livet. Det som gör att du i vanliga falla tappar tråden och kontakten.
Av erfarenhet så har jag lärt mig massor av saker men två av dem som är viktiga är att inte skriva i affekt. Jag skriver aldrig i affekt utan räknar till 10, ibland kan det krävas att jag räkna till 100 eller mer men jag skriver inte av mig ilskan och jag skriver inte i ilska. Det är inte detsamma som att det inte blir fel men det blir inte fel därför att jag är förbannad. Jag har också lärt mig att ibland kan det vara en bra ide att via en paus, fundera lite till.

Paus

Så då gör jag det.
Inte för att söka bekräftelse, inte för en massa tummar upp utan därför att jag inte tror på Facebook som diskussionsforum, för att jag inte vill vara en del av tjänst där även mina privata meddelanden scannas och där jag är produkten.
Macken har sin egen sida, sitt eget flöde så det får vara kvar och det kan säkert kallas hyckleri och dubbelmoral att vara kvar med det jag vill marknadsföra. Jag kan ta det därför att Facebook gör som de vill med min information, utan att vara särskilt tydliga med vad det är som säljs och till vem. Då kan jag tillåta mig att använda Facebook till det jag vill och inte vara med på det jag inte vill vara med på.
Så det är inte ditt fel, om det är någons fel så är det väl i så fall mitt och oavsett vilket så är det mitt beslut och jag förbehåller mig rätten att ångra mig igen, eller så inte.