Hockey beskrivs ibland som ett krig. Tufft, hårt fysiskt blandat med speed, aggressivitet och teknisk finess. Det finns spelare som har en del gratis. De har talang och de kan leva på medfödda egenskaper eller egenskaper som utvecklat i tidig ålder. Den här texten handlar om dem, inte om de stora stjärnorna.

Det här är en hyllning till spelarna som sliter kopiöst, i match efter match. Det handlar om spelarna som är en tränarens dröm och det är en spelartyp som jag själv alltid fastnat för och jag har aldrig burit en tröja med John Tavares namn på eller någon annan firad stjärnas namn.

Lindgren

Jag har en tröja som det står Lindgren på, Mats Lindgren. Stor, stark, defensiv forward som konsekvent sattes in mot motståndarnas stjärnspelare. Jag har en av hans matchtröjor, signerad, från tiden i New York Islanders och jag fick förmånen att åka runt med honom när han var andretränare i Skellefteå AIK. Mats Lindgren fick inga stora rubriker men jag kommer ihåg när han kom hem till Skellefteå för försäsongsträning. Det var då jag fick lära mig skillnaden mellan en NHL-spelare och en toppspelare i den svenska hockeyligan. Lindgren fick pucken, i ett träningsmoment, drev in mot mål, mötte en back och skickade honom i en vid båge ned mot sarghörnet – på träning. Det bara small och det är skillnaden mellan att spela i Sverige och NHL. Du tränar som du som du spelar och tvärtom. I nästa spelsekvens så försökte Skellefteå AIKs hårde hockeykrigare Pär Mikaelsson stoppa Mats Lindgren. Det small igen och Mikaelsson gick i backen (isen). Lindgren backade inte, vek inte undan utan åkte rakt in och flyttade det som det behövde flyttas på.

Krekula

Skulle jag skaffa en tröja och sätta ett namn på den så skulle det stå Krekula på den. Fredrik Krekula, en spelare som sällan fick de stora rubrikerna och som egentligen inte var bra på någonting på en hockeyrink. Han var å andra sidan inte dålig på någonting heller och han gjorde sällan eller aldrig en dålig match, vad gäller arbetsinsatsen. Fredrik Krekula slet kopiöst, sålde sig dyrt och gav aldrig upp. Det var hans storhet. Han levererade i match efter match och när resten av Skellefteå AIK fick stora darren i en match i Leksand så var det Fredrik Krekula som på ren och skär tjurighet var nära att lyfta hela laget. Skellefteå behövde slå ett avsågat Leksand för att äntligen ta steget uppåt i seriesystemet, förlorade den matchen, lärde sig massor, kom igen och klarade avancemanget uppåt.
Det fanns gott om spelare i det Skellefteå AIK som fick gummiarmar och som skickade passningarna åt alla håll utan till rätt adress den kvällen. Det sköts i stolpar, ribba och det sköts utanför i en match där det var uppenbart att ett helt lag vara nära en märklig kollaps, alla utom en spelare, Fredrik Krekula. Han lyfte sin vattenflaska, spolade kallt vatten i ansiktet bet ihop och tänkte “det var väl själva …” sedan klev han in och körde som han alltid gjorde. Rev och slet sig fram till målchanser. Han gjorde två mål i matchen som Skellefteå förlorade med 3-2. Mora gick upp det året.

Hjärta

Fredrik Krekulas talang är ett hjärta större än hela världen och en vilja som slipats sylvass däruppe i Kiruna under tidiga hockeyår. Fredrik Krekula var old school och det var typiskt att han hittade en enkel, klassisk straffvariant med sin träklubba. Ett dragskott som satt strax under ribban och alla Hockeyallsvenskans målvakter visste att “Kek” bara hade en variant. Några långa dragningar och sedan satte han pucken strax under ribban.

Nu spelade det ingen som helst roll. Krekula satte sina straffar i alla fall – med en träklubba när praktiskt taget alla andra bytt till composit
– Äh, jag kan inte skjuta slagskott i alla fall och jag får bättre känsla med en träklubba, konstaterade Fredrik Krekula och körde vidare med träklubba och dragskott.

Lindgren

I dagens Skellefteå AIK finns det en Lindgren till, Fredrik Lindgren, back. Han har en grym skridskoåkning och ett tag var han förmodligen snabbast i serien. Det är han inte längre men han är tillräckligt snabb för att få forwards åker ifrån honom. Jag brukar kalla honom “Städfirma Lindgren” för det är det Fredrik Lindgren är – en pålitlig stödfirma som levererar, match efter match.
Han står där, är alltid i vägen, städar och när motståndarna minst anar det så sätter han in en tung tackling. Försöker du åka ifrån honom så kan du hinna först ned till ena sarghörnet men det är där du hamnar för det är Lindgrens styrka. Han ser till att du är på utsidan och han ser till att du hamnar nere i hörnet där du utgör ett litet hot.
Mats Lindgren gjorde aldrig tonvis med poäng, hyllades av sina tränare för sitt hårda jobb och för sina defensiva kvaliteter. Han fick sällan de stora rubrikerna men han är min hjälte,
Fredrik Lindgren, städfirma Lindgren och pålitligheten själv.
Fredrik Krekula är förmodligen den tjurigaste hockeyspelaren jag träffat. En sargracer som sällan förlorade pucken i ett kampmoment. Med sin träklubba var han nära att nästan helt ensam lyfta Skellefteå upp i elitserien.
Tre spelare som inte fick så mycket uppmärksamhet men som jag är helt övertygad om att alla tränare skulle önska att de hade i laget.
Så på min tröja står det nummer 10 och Krekula. På bortatröjan (Skellefteå) står det Lindgren och sedan drar jag på mig min Islanderströja med Mats Lindgrens nummer och autograf på.