NHL älskar statistik och du kan köpa tunga, tjocka böcker bara med statistik. Allt mäts, allt registreras och slår du upp en kopp kaffe och sätter dig ned och läser lite statistik om dagens New York Islanders så är den smärtsamt tydlig.

Smärtsamt om du som jag älskar detta lag och inser att det inte blir något slutspel och att säsongen snart är slut. På något sätt en befrielse att en säsong, som präglats av en vass offensiv och ett på alla sätt undermåligt försvarsspel, snart är över. Det är slut på pinan och vi som väljer detta kan kan lyfta blicken och titta framåt.

Statistik

Låt mig ta några exempel på New York Islanders problem.
Nick Leddy är back. För en back finns egentligen bara en enda statistik som räknas – plus/minus. Du ingår i försvaret och du ska vara inne på fler mål framåt än du/ni släpper in. Nick Leddy har spelat 71 matcher och gjort 40 poäng. Det är oerhört bra för en back – om det nu inte vore för att Leddy har -34 när det kommer till plus/minus. Det är en katastrof.
Josh Bailey -14
Anders Lee -18
Tänkta offensiva anfallsvapen och de både skapar chanser och gör poäng men de ser inte ut att hjälpa till med försvarsarbetet i någon högre grad. Inte ens storstjärnan John Tavares tar sig upp på plus men han har i alla fall inte ett tvåsiffrigt underskott.

Målvakterna

Nej, jag tänka inte hänga målvakterna trots att ingen ligger under tre insläppta mål per match. Ett lag som släpper igenom mest skott i hela NHL har inte ett målvaktsproblem primärt. Ett lag som släpper igenom 40, 45 och över 50 skott i match efter match har ett alltför tydligt försvarsproblem, eller en avsaknad av ett försvarsspel kanske snarare.
Vass offensiv och en närmast total avsaknad av försvarspel – så kan Islanders problem sammanfattas och så har det sett ut hela säsongen.
Det gör att det inte går att komma undan Garth Snow, GMs, ansvar. Han bygger laget, han har ansvaret för att rätta till brister som han ser och det är hans jobb att använda draftval och spelare för att hela tiden bygga ett bättre lag. Snow värvade Chris Wagner och Brandon Davidson innan transferfönstret stängde. Rätt spelartyper men inte av den kaliber som krävs för att ens komma i närheten av att rätta till Islanders försvarsproblem. Det är möjligen bara Snow som kan tro att två medelmåttiga spelare kan rätta till ett monumentalt problem.

Svära i kyrkan

I sommar kan John Tavares, den stora stjärnan, lämna laget. Hans kontrakt går ut och även om han själv hela tiden har sagt att han är beredd att stanna, och vill stanna, så ska hans stora lön rymmas under ett lönetak. Kom då ihåg att Garth Snow har lyckats att bygga ett lag som inte är närheten av att kunna ta sig slutspel, om inte ett smärre mirakel inträffar, med en nästan helt utnyttjad lönebudget.
John Tavares är en så kallad franchise-spelare, en stjärna som du bygger ett lag runt. Han är lagkapten och han är utan minsta tvekan lagets största och klarast lysande stjärna men han är dyr och han kommer att bli dyrare. Hans nästa kontrakt är Tavares “pay day”. Hans sista stora kontakt.

Ställ det mot 1-2 defensiva toppspelare och då menar jag verkligen toppspelare och kasta in en utstuderad och kvalificerad retsticka. Det sista är en karaktärspelare som tar sig in under skinnet på spelare och som konsekvent sätts in mot motståndarnas toppspelare.
Ska Tavares vara kvar, och jag har sannerligen ingen bestämd uppfattning i den frågan, så för jösse namn dumpa Leddy, Ladd och ett par spelare till. Laget måste byggas upp igen, från grunden och det första som i så fall måste göras är att byta ut byggherrarna – Snow och Weight.