Anonymiteten är viktig

I svallvågorna efter Cambridge Analytica-skandalen så passar en del på att ta chansen och ifrågasätta anonymiteten. Det ska inte vara tillåtet eller möjligt att skriva eller säga saker på nätet.

Du ska stå för det du säger är argumentet och det glunkas om det även i politikens korridorer. Ett förbud mot anonymitet är ett ytterst allvarligt intrång och en begränsning av yttrandefriheten och det är anmärkningsvärt att frågan inte drivs hårdare i medierna.

Vävs samman

Frågan om hur Facebook, Twitter och andra stora sociala mediatjänster ska hantera nättroll, upphovsrättsligt skyddat material och hur de ska hantera och skydda sina användare är en sak – frågan om anonymitet en helt annan, även om de har beröringspunkter. Det allvarliga i sammanhanget är hur snabbt frågorna länkas samman, vävs samman och plötsligt så är en del av lösningen på hur nätjättarna samlar in och säljer vår information att vi inte ska få vara anonyma längre.
Det är en livsfarlig väg att vandra därför att det innebär att en av grundstenarna i hela vår demokrati går förlorad. Utan anonyma källor så hade Cambridge Analytica aldrig avslöjats. Det avslöjandet startade med en visselblåsare som kontaktade The Observer.

Avslöjas

Det finns en lång rad av stora och viktiga avslöjanden som har gjorts med anonyma källor, visselblåsare som vågat att berätta det de vet därför att deras identitet har skyddats. Märk väl att det inte per automatik innebär att medierna vet vem källan är. Det finns gott om exempel på helt anonyma visselblåsare som lett medierna rätt utan att deras identitet röjts.
Jag blir alltid djupt misstänksam så snart politiker, oavsett politisk färg, börjar att diskutera våra grundlagar och ännu mer misstänksam blir jag om de föreslår att de ska ändras. Du ändrar inte grundlagar hur som helst och det finns ett skäl till att det vara vara minst ett val emellan. Grundlagar ska inte ändras som en följd av populistiska strömningar de ska inte ändras utan grundliga och noggranna utredningar och utan att remissinstanser fått säga sitt. Det finns en tröghet i vårt rättssystem som finns där av ett skäl – lagar ska inte ändras efter det att politiker sträckt sitt våta finger i luften.

Svepande ordalag

När vår digitaliserringsminister Peter Eriksson säger:
– Hittills har det varit för lätt att kunna säga vad som helst på internet och inte behöva stå för det, säger han.
Expressen
Så studsar jag till. Vad menar han, egentligen?
Det är en sak att diskutera om en väg att reglera Facebook och andra skulle kunna vara att reglera dem som alla andra medier och en helt annan att förbjuda anonymitet på nätet.Därmed inte sagt att det första är en god ide eller ens lämpligt men det tål att diskuteras i all fall. Det andra, att stoppa anonyma inlägg, är något helt annat.
Jag tror att Peter Eriksson menar det första utifrån det han också säger i samma intervju:

– Hittills har det varit för lätt att kunna säga vad som helst på internet och inte behöva stå för det. De trollkonton som finns i dag – och i Sverige –  måste få ett slut. Man måste peka ut de stora plattformarna och säga att där har ni ett ansvar, måste sanera och få bort det här.

men det är vad jag tror och som sagt – här gäller djupt misstänksamhet som huvudregel.

Speciellt sedan Peter Eriksson säger lite mer i ett inlägg på Facebook (sic!).

Balansgång

Det är en svår balansgång där många olika saker ska vägas mot varandra och potten ligger vår demokratis fundament. Det är precis och just därför vi inte ska kasta oss över våra fri- och rättigheter och vi ska inte riva upp våra grundlagar bara därför att vindarna just nu blåser åt ett visst håll.
När Peter Eriksson driver ett resonemang som slutar med orden “Ska vi få ett slut på de falska kontona på nätet så måste vi kunna identifiera personerna bakom dem” så har vi definitivt passerat gränsen för det för skydd som våra grundlaggar sätter upp. Då handlar det inte som frivilliga etiska regler längre. Det handlar inte om ett snarlikt regelverk som våra medier hanterar idag – då handlar det om att riva upp grundläggande fri- och rättigheter och då handlar det om våra grundlagar.
Det är inte bara det som gör mig mörkrädd i sammanhanget utan också att de här uttalandena inte har mötts av högljudda protester i medierna.

Ge fan i våra grundlagar!