Ta ett företag, vilket som helst, och välj företaget utifrån att det helt nyligen begått ett misstag. Välj sedan en expert, inom området, och ställ frågan om detta misstag kan tyda på något mera allvarligt, ett djupare problem. Du kommer mer eller mindre garanterat att få ett svar som mer än väl räcker till ett ifrågasättande.
Det är en enkel journalistisk Homerun för att använda sporttermer. Allt som krävs är en expert, några hyggligt välformulerade frågor och sedan har du som journalist gjort ditt jobb. Du kan fläska på med rubriker, kasta in farhågor och spekulationer därför att det är få eller ingen expert som tvärsäkert törs eller vill gå ut med att säga “nej, det finns absolut ingen anledning till oro.”
Utesluta att
Gör företaget bort sig igen så sitter experten där med skägget i brevlådan.
Så därför kommer även den mest tvärsäker expert att dra till med “det går naturligtvis inte att utesluta att…”
Den här mallen kan du använda i ett oräkneligt olika sammanhang.
En politiker:
– Går det att utesluta att vederbörande inte begår misstag i framtiden?
En taxochaufför:
– Går det att utesluta att vederbörande inte bryter mot trafiklagstiftningen igen?
Så här kan vi fortsätta, länge.
Problemet med mallen är att den är så förutsägbar och i grunden enkel. Det riktigt allvarliga problemet med mallen är att den kan användas för att ifrågasätta det du vill ifrågasätta och du kan därmed flytta fokus, vilseleda läsaren och skapa något som inte ör något. En höna av en fjäder.
whatabout-ism
Mot denna mall kan ställas “whatabout-ism”, Donald Trumps älsklingsstrategi. Så snart han attackeras så drar han till med “What about …”. Strategin strider sig öven i medierna, bland krönikörer, debattörer och proffstyckare.
Anklagas republikanerna för något så går det alltid att dra till med “Hur var det nu med Hillary Clintons e-postserver?”.
Det är likgiltigt att den frågan utretts grundligt av FBI. Den duger alldeles utmärkt med att misstänkliggöra demokraterna med.
Wired
Amerikanska Wired följer mallen och sammanställer Apples misstag, stora som små och siktar in sig på den bugg som gjorde att root-kontot kunde användas för att logga in utan lösenord.
Sedan kastas en del mindre buggar, irriterande buggar in i anrättningen som toppas med att en utvecklare berättar att han inte installerar Apples uppdateringar förrän flera versioner senare. Den enda slutsatsen av det är att Apple producerar buggig mjukvara.
Mallen fullföljs sedan med spekulationer och farhågor om att Apple liksom skulle ha tappat taget.
Så långt mallen.
Andra säkerhetsproblem
Ställs nu Apples buggar och säkerhetsproblem mot andra plattformar, mot konkurrenterna så finns det en uppenbar risk att diskussionen landar i “whatabout-ism”. Wired är utan minsta tvekan i sin fulla rätt att ifrågasätta Apple. Frågan är väl bara om du som journalist kanske ändå inte skulle rikta strålkastarljuset mot andra mer påtagliga och värre säkerhetsproblem om du nu är ute för att ifrågasätta?
Den dominerande mobila plattformen dras med högst påtagliga och enkelt identifierbara säkerhetsproblem. Du kan som användare ladda ned appar, från den officiella butiken, som stjäl dina lösenord, dina kredkortsuppgifter och dina konton ute på nätet. Det finns en mycket lång rad av exempel i närtid för den som är intresserad.
Nu infaller sig raskt nästa problem, ett tredje, och det är enligt vilken mall olika företag bedöms.
Jag hävdar alldeles bestämt att Apple bedöms efter en helt annan mall än andra företag.
0 kommentarer